|
Inger-Sofia |
Du talar om en verklig ,overklighetsvärld.vi fortsätter att blunda,tiga,tro-att om vi gör det tillräckligt länge, så försvinner det besvärliga,otrevliga-av sig självt, Sökandet efter att må bra.vara lyckliga blir ett sökande i dimman,för ingen har brytt sig,gett tid, till att ge ärlighet- gränser, till att få, ett möte med oss själva.i det motståndet.Därför hörs fårens bräkande,så sorgset,olyckligt över nejden.Dom har gått vilse.Även denna din artikel hittar hem till mig.
|