|
Inlägg #1: Postat: 2001-09-04 10:40:00
|
|
Maria |
Ring igen! Det är värt ett försök, det är en människas liv vi pratar om här.
|
| |
|
Inlägg #2: Postat: 2001-09-04 11:06:00
|
|
suz |
på riktigt ? eller påhittat? om på riktigt så hade jag känt ett ansvar och inte kunnat låta bli,,men det är jag det,,
|
| |
|
Inlägg #3: Postat: 2001-09-04 11:33:00
|
|
Tompan |
Oj, jag hade en kompis som tog livet av sig och han sa ingenting. Nada. Ingenting. Bara hängde sig i den där gamla 1800-tals lampkroken som är anpassad för de tunga kristallkronorna på den tiden, också höll för honom. Han lämnade sig ett enormt tomrum. Även om du inte kände honom, känner du nån tomhet?
|
| |
|
Inlägg #4: Postat: 2001-09-04 15:41:00
|
|
exec |
Mycket roande.
|
| |
|
Inlägg #5: Postat: 2001-09-04 16:09:00
|
|
Juanita Zanetti |
Mycket klok text. Jag har ångrat mig många gånger när jag inte har hjälp människor som har behövt det. Jag är så egoistisk, jag tänker bara på mig själv och mina poäng i juridik och litteraturvetenskap. Jag hatar mig själv för att jag inte kan öppna mina ögon. Jag ger en slant till en hemlös och känner mig så bra för en minut. Jag är ett svin!
|
| |
|
Inlägg #6: Postat: 2001-09-04 23:14:00
|
|
ngn i världen... |
min första tanke,
...gud vad hemskt...
min andra tanke...
är den äkta...
min tredje tanke...
ring igen...
Känner igen mig på mga sätt....
|
| |