|
Inlägg #1: Postat: 2007-02-12 02:31:00
|
|
Reflections |
Nu får du några komplimanger i alla fall, för du förtjänar dem Merde vilken underbar text, Cim! Och de sista raderna...Jeff Buckley är sannerligen en sådan som kan framkalla rysningar längs ryggraden. Även om just dessa små ord ursprungligen var Cohens, men jag föredrar faktiskt Buckleys version utav dem. Hur som helst, detta var fantastisk läsning i mitt tycke! /Johanna E Franklin som nu också skaffat sig en blogg:
|
| |
|
Inlägg #2: Postat: 2007-02-12 07:19:00
|
|
Inger-Sofia |
god morgon cim..
gillar ditt språk, det är rakt på,man vet vad du tycker och känner.Det är uppfriskande okomplicerat, med sitt komplexa innehåll."om livet"..ditt sista stycket,naket,visar du öppet din sårbarhet...Du är vacker i din "nakenhet",...som du är..Lycka till.kram
|
| |
|
Inlägg #3: Postat: 2007-02-12 09:19:00
|
|
Rogntudju |
Word! Respect! Därför ingen komplimang.
|
| |
|
Inlägg #4: Postat: 2007-02-12 14:36:00
|
|
Per Hagman |
Nja et Tja.
Flödig o mustigt utförande.
Samtidigt behöver pariet med :
"fallit djupare än marken, varenda tår, alltid, fallit djupt ner i min kropps brunnar, och varsamt blivit inbäddade i utkanterna av såren i min själ."
ordval ordval ordval:
lite för tjänstemanna mässigt anser jag att det är.
rätt bra svepande känslor.
betyg : har goda förutsättningar att skriva ett längre stycke och att läsaren bibehåller sitt intresse
|
| |
|
Inlägg #5: Postat: 2007-02-12 14:40:00
|
|
steno |
Du kanske tillhör dagisgenerationen som fått beröm för allt du gör och alla pris. Det är bra under barndomen, ger ett bra självförtroende som gör att man presterar bra och får självförtroende av det. Men som vuxen får man räkna med att man bara får beröm för det man presterar. Som människa och som arbetande
|
| |