|
Inlägg #1: Postat: 2007-02-21 22:34:00
|
|
Janne B |
Jag instämmer utan vidare i att under den radikala tiden 1968 - 1978 så var det bara några procent som diskuterade och demonstrerade. I de snabbt växande universitetsstäderna som Umeå var det givetvis högre siffror.
|
| |
|
Inlägg #2: Postat: 2007-02-22 10:08:00
|
|
Leif-Arne |
Först. Tack för att du levererar en text med lite höjd. Började smått misströsta med alla a...sex och könskrigs ariklar. En som med stöd av omfattande forskning stöder din tes är Robert Puttnam Bowling alone. Människors engagemang blir allt mer individualiserat. Min förhoppning är att så småningom kommer en motreaktion. Lite som då folkrörelse Sverige en gång byggdes upp i mitten av artonhundratalet.
|
| |
|
Inlägg #3: Postat: 2007-02-25 01:23:00
|
|
StaffanH |
Engagemanget var väl ganska spritt? De direkt politiskt aktiva var en falang, gröna vågen-människorna en annan, de som häckade i rivningshus en annan. Huruvida de vandrade däremellan vill jag låta vara osagt. Dessutom fanns det ju engagemang inom artistvärlden på den tiden. Proggrörelsen, till exempel. Vidare kan man fundera på vad alla musikgrupperna kallade sig och sina skivor under den här perioden.
|
| |