|
Inlägg #1: Postat: 2007-02-13 10:58:00
|
|
Janne B |
Nej, det inte bara en gammal katta för dig Sunny. Hon var en levande individ med sig egen personlighet som du kunde upptäcka. Du har så utvecklade sinnen för att se djur och människor som individer värda att älska. Du har fått mycket kärlek tillbaka men också många sorger.
|
| |
|
Inlägg #2: Postat: 2007-02-13 11:01:00
|
|
Inger-Sofia |
Så kärleksfullt och ömt du beskriver din katt.visst är det baraett djur,men en levande varelse,som ger utan att kräva så mycke tillbaka,mer än lite mat,nån klapp då och då...jag känner din sorg..känner igen den..fast många sa det går över,det är ju bara....nog vet jag det,men sorgen finns och behöver få sin tid...kram
|
| |
|
Inlägg #3: Postat: 2007-02-13 12:50:00
|
|
Elina |
Sunny, grät bara. Vi grät en vecka när vår katt fick avlivas. Den hade inte anpassat sig hos svärfar utan rymde. Fick lämna den när vi flyttade utomlands. Vi anställde detektiv för att hitta katten, som avlivades så den inte skulle lida mer. Ett husdjur är en familjemedlem!
|
| |
|
Inlägg #4: Postat: 2007-02-13 15:17:00
|
|
Elvy |
Min nuvarande extremt småvuxna perserkatt fick jag den 28/6 1994 när hon var 20 månader. Från ett för dom flesta av oss ofattbart skitboende, där hon ditintills hade varit en av 40-50 katter, och där vattentillförseln då var avstängd. Nu är min katt helt tandlös, men har än så länge inte haft någon allvarlig sjukdom.
|
| |
|
Inlägg #5: Postat: 2007-02-13 16:56:00
|
|
Elvy |
en spruta som hjälpte henne över gränsen utan smärta, hur kan vi veta det? Jag var för några år sedan, på djursjukhuset Blå Stjärnan i Göteborg, med om en avlivning av en sjuk katt, och jag tyckte att det gick mycket våldsamt till, först en spruta i baken som lugnade henne,och sedan en spruta med sömnmedel, in i buken som träffade något organ.
|
| |
|
Inlägg #6: Postat: 2007-02-13 18:32:00
|
|
Nicki |
Man kommer aldrig över sina avlivade djur, tyvärr. De finns kvar inom en även fast de varit döda i flera år. Ganska jobbigt, ibland.
|
| |
|
Inlägg #7: Postat: 2007-02-13 20:11:00
|
|
Mats TCM |
Med all respekt för dig och dina känslor så delar icke riktigt jag denna uppfattning. Jag hade en galen boxer. Hanne dessutom en gång i tiden som började attackera människor till höger och vänster, mest HÖGER, eller bara HÖGER rättare sagt. Jag/vi var helt enkelt tvungna att avvliva vederbörande mycket stora och muskulösa han hund som helt enkelt blev en fara offentligt. Jag går nu och funderar på att skaffa en rejäl schäfer!
|
| |
|
Inlägg #8: Postat: 2007-02-13 20:14:00
|
|
Mats TCM |
Nej, det skall vara schäfrar. Finns det något vackrare än en strömlinje formad schäfer? Inga små kissemissar för min del eller fjantiga pudlar. Jag är inte bara ute efter en schäfers skönhet utan också för dess kompetens som potentiell vakthund. Jag lever i slummen.
|
| |
|
Inlägg #9: Postat: 2007-02-14 10:45:00
|
|
Elvy |
Ett lustigt videoklipp www.jinge.se/index.php/allmnt/katt-mot-lodjur-1-1.htm
|
| |
|
Inlägg #10: Postat: 2007-02-14 11:53:00
|
|
Leif-Arne |
En bra text Sunny. Jag hade själv en katta som var en suverän rått, sork och ormjägare, därtill otroligt tillgiven. En viktig aspekt du tar upp är det ansvar man har som djurägare, inte bara att se till att de har det bra utan även att se till att de får sluta sina dagar på ett anständigt sätt. Köper jag en hund eller annat djur så vet jag att har ansvaret att låta de somna in när den tiden kommer.
|
| |
|
Inlägg #11: Postat: 2007-02-14 19:37:00
|
|
Mats TCM |
Många biloger & etologer menar ju att de som vurmar sådär extremt mycket för djur är världens största egoister, de menar att djuret bara finns för deras potens och tillfredsställelse. De menar också att det i grund och botten är farligt att "rycka" bort djuret i sin naturliga miljö och förmänskliga dem. Dvs att husse och matte applicerar sina egna mänskliga drag på djuren.
|
| |
|
Inlägg #12: Postat: 2007-02-15 00:06:00
|
|
StaffanH |
I år blir det tio år sedan familjens sista tax fick somna in vid 16 års ålder, den andra gick bort några år tidigare. Det var mycket trist. Taxar är ju små hundar, men våra var stora personligheter. Så tycks också fallet ha varit med din katta. Beklagar sorgen, för så tycker jag man kan säga även när det gäller ett älskat husdjur.
|
| |
|
Inlägg #13: Postat: 2007-02-15 12:06:00
|
|
myrboa |
En gång hade jag en vildkatt som kom hem till mig varje gång han behövde omplåstras efter det att han varit i slagsmål.Han stannade allt från två dagar till tre månader,beroende på skadans omfattning.Varje gång då det var dags att ge sig iväg, talade han om det gnom att titta mig intensivt i ögonen och jama sitt speciella läte.Som om han tackade för denna gång."Jaha du tänker ge dig iväg nu.Vi kanske syns igen" sa jag A-L
|
| |
|
Inlägg #14: Postat: 2007-11-15 19:13:00
|
|
Elvy |
Sunny, din katt blev några månader äldre, än vad min katt blev 15 år och 20 dagar, hon hade fått en hjärntumör, och avlivades därför idag, på samma värdiga sätt, som när din katt avlivades.
|
| |