Inlägg #1: Postat: 2006-10-23 10:57:00
|
steno |
Det finns många dramer inom missionärsbarnens minnen. Flera författare har skrivit om det. Det var säkert heller inte lätt för dem som av och till fick vara med ute. Barn som fruar fick följa med om föräldrarna ville så. Det gällde stinsar som fick ny ort, präster som missionärer.
|
|
Inlägg #2: Postat: 2006-10-23 11:21:00
|
Lars Nilsson |
Bortsett från ren katastrofhjälp är kyrkornas u-hjälp i form av utbildning och sjukvård den enda som visat sig fungera. Märkligt att detta enkla faktum inte fått fotfäste hos SIDA och de flesta andra hjälporganisationer. Och det säger jag som ateist. Nu babblas igen om vikten av ett enprocentmål, inte om vikten av hur pengarna skall användas.
|
|
Inlägg #3: Postat: 2006-10-23 12:20:00
|
Leif-Arne |
Intressant text Janne. Kärnan är som jag ser det hur mycket en människa kan offra för att främja ett högra mål. Det finns nog inga enkla svar här. Men ibland kan nog där finnas en risk att den som är besjälad av något som känns mycket stort, att andra mänskiga behov får stå tillbaka. Egna eller andras.
|
|
Inlägg #4: Postat: 2006-10-23 14:57:00
|
bagge |
Før vems skull missioneras det egentligen?
Jag var på en fest en gång i ett hus i Oslo som ægs av en missionsførening. I deras festlokal i bottenvåningen finns en vældigt intressant målning.
På en strand står 2 svarta barn den ena med en kokosnøt i handen om jag minns rætt. I horisonten kommer ett skepp med hissade segel med kors på. Bakom skeppet går solen upp så att skeppet har nærmast en gloria.
|
|
Inlägg #5: Postat: 2006-10-23 17:24:00
|
Clam |
Ett stickspår: jag har sett såväl SIDA som AMS inifrån och slagits av likheterna mellan verksamheterna, med stora kapitalinsatser som gett små resultat. Nu rationaliseras AMS och de breda ”åtgärderna” byts förhoppningsvis mot mer jordnära och praktisk hjälp. Låt oss hoppas att samma sak händer med SIDA.
|
|
Inlägg #6: Postat: 2006-10-23 19:56:00
|
Sunny |
Själv skulle jag aldrig ens överväga att resa någonstans utan mina barn men eftersom vi barhemsyungar har en tendens att hålla väldigt hårt i våra ungar så kan jag kanske överreagera? Men tanken att offra barnen för en ideologi fanns i Sovjet med barnhusen o i Israel i kibutzenas barnhus.O i många många andra kulturer.Förr ansågs barn inte behöva fäder. Där vi bodde i Norge var var o varannan man till sjöss.
|
|
Inlägg #7: Postat: 2006-10-23 20:00:00
|
Sunny |
En oljetanker kunde ligga ute under 2 års tid o under den tiden fick barnen vara utan pappa.
Ska berätta en sann historia:Min svärfar låg ute när första världeskriget bröt ut: båtarna kunde inte återvända.De gick i konvoj med allierade. Det var dåligt med kom före 1920 men en dag nåddes de ändå av budskapet att båten torpederats o att männen förmodligen följt den i djupet.
Svärfar hade en son o 2 döttrar:Den yngsta hade han aldrig sett.
|
|
Inlägg #8: Postat: 2006-10-24 08:01:00
|
trollpacka |
God morgon.Allihop
CMO,jag menade tack för ordet,Jag samlar i min korg svenska bortglömda ord, ge nytt liv till dom.Citatet sagt av Möller.klok man. Det jag vil säga är ,att ta lärdom av vår "historia,utan att döma ,slå ner.utan lära av de erfarenheter-kunskaper vi får.Misslyckat/d är ett ord jag plockat bort.Det är ett tungt ord utan framåtskridande..Erfarenheter ,kan vi gå vidare med.Växa av.Lev och Må väl.ni alla,En extra kram till dig Janne.
|
|
Inlägg #9: Postat: 2006-10-24 13:41:00
|
Elina |
När jag städade hos min mor förra veckan hittade jag min gamla pappbössa för mission. Den var tom. Symbolik? Att frälsa de svarta själarna var en kristen plikt den tiden 40-50-tal. Själv hade jag en brevvän på en missionstation i Tanzania och skickade till henne bokmärkesänglar.
|
|
Inlägg #10: Postat: 2006-10-24 18:48:00
|
Janne B |
Rätt så gripen har jag lyssnat på Go´kväll SVT nyss.Citat:
I kväll möter vi författaren Johanna Nilsson, vars släkt har varit missionärer. Johanna är aktuell med boken "Leopardpojkens dotter". Hon har med hjälp av brev, dagböcker, fotografier samt egna och andras minnen utforskat sin familjs historia. I Gokväll berättar hon om sitt, och hennes familjs förhållande, till Afrika. /Slut citat
|
|