|
Inlägg #1: Postat: 2001-08-02 17:39:00
|
|
Fanny |
Ja, nu är det ju inte min röst Terry Ericsson beskriver som ett skägg, utan han hävdar att jag är en man. Jag tycker bara att det är lite missvisande för andra som läser recensionen, och rejält slött att inte ta reda på kön på den som sjunger.
|
| |
|
Inlägg #2: Postat: 2001-08-02 22:02:00
|
|
pope |
Del 1. Martin, jag håller med dig i mycket. Sen tycker jag att hela karusellen kring demos: radioprogram, mp3-sajter och demoscener på festivaler, är förnedrande för artisterna eftersom de frivilligt ställer upp sig på parad för storbolagen och själva förringar sina inspelningar som "försök".
|
| |
|
Inlägg #3: Postat: 2001-08-02 22:03:00
|
|
pope |
Del 2. "Musikjournalistiken förhåller sig till musik som ord till materia." Men när Terry säger att det är en man som sjunger påstår han att den blåa bollen är röd. Det finns vissa objektiva kriterier vad gäller stil/form/utförande som man inte kan förbise. Över och ut.
|
| |
|
Inlägg #4: Postat: 2001-08-04 11:54:00
|
|
Lasse Franck |
Recensioner är inte dikter. Inte SOM dikter heller. Recensioner ligger inom journalistikens fält. Journalistik är subjektiv. Men den som skriver om krig och sorg får ändå försöka förmedla en allmängiltig bild. Den som skriver om musik behöver inte ha lika höga krav - men ändå hålla sig någorlunda balanserad. Och iakttaga särskild försiktighet när artisterna är oetablerade.
|
| |