|
Inlägg #1: Postat: 2001-07-27 23:56:00
|
|
Lena |
Vackert...
Man räds det man inte förstår, det som inte är likriktat. Krama henne och säg att jag håller på henne.
|
| |
|
Inlägg #2: Postat: 2001-07-28 11:12:00
|
|
Reza |
Jag känner igen mig. Är en kille nu tjugo. Livet är ett fängelse. Allting ska vara som planerat. Allting annorlunda är inte mottaget. Tyvärr. Men fint skrivet. Du har en fin dotter, berätta det för henne så hon vet. Min mamma berättade det aldrig för mig. Det kan vara svårt. Men jag lever. Ensam och rädd. Ibland ensam och lycklig. Oftast ensam och fri!!!! ;
|
| |
|
Inlägg #3: Postat: 2001-07-30 13:45:00
|
|
anna |
när jag läste din artikel kände jag att det är så här det är. så här stolt över mina barn, som också går sina egna vägar, är även jag. jag ser på min son och min dotter och förundras över hur starka i sin övertygelse dom är. var kommer all deras vilja att förändra vår värld ifrån? när omgivningen i form av bekanta med mer "välanpassade" avkomma ser på mig med frågande min, då ler jag inombords. för jag ser styrkan i mina barn och beundrar den.
|
| |
|
Inlägg #4: Postat: 2001-08-02 23:52:00
|
|
Roger Borgström |
Vi behöver olikheter för att kunna utvecklas.Tyvärr är det rätt många som inte har fattat det.Sina barn måste man ge möjligheten att kunna besluta hur de vill forma sitt liv och ta emot dem om det kraschar.
|
| |
|
Inlägg #5: Postat: 2001-10-15 21:20:00
|
|
Juanita Zanetti |
Vackert, läs den andra artikeln med samma rubrik. Ni har skrivit de två vackraste artiklarna. Tycker jag i alla fall.
|
| |