|
Inlägg #1: Postat: 2006-01-07 21:45:00
|
|
Sunny |
Ja Anna: Jag är rädd att det kommer att få vänta i flera generationer till! Känslor var någonting för de svaga förr. Min make hade en ungdomsvän som hette Herman o ensam av en familj på 13 st återkom levande till Norge ifrån Auchwitz.Han överlevde tack vare sitt spel i lägerorkestern.
|
| |
|
Inlägg #2: Postat: 2006-01-07 21:47:00
|
|
Sunny |
Vi badade ju o killarna bastade o så men ingen vågade fråga Herman om Auchwitz när de försökte att inte se det tatuerade numret på armen.
Han var gift med den annan överlevande.Inte ens jag vågade fråga någonting vilket jag ångrar i dag.Nåväl: på sin ålderdom gav han ut en bok.
|
| |
|
Inlägg #3: Postat: 2006-01-08 19:05:00
|
|
GunnarL |
När man läser artikeln kan man ju fyllas av en viss framtidstro - "den kommande generationen vill bli internationellt accepterade...osv." När man ser TV-bilderna med dessa ortodoxa judar ofta unga män i sina hattar och lockar som uttalar sig helt kompromisslöst när det gäller exempelvis palestiniernas rätt till ett eget land undrar man dock. Hur starka är de konservativa krafterna? Anna, Du kanske kan svara.
|
| |
|
Inlägg #4: Postat: 2006-01-09 11:17:00
|
|
Unto S |
”Ariel Sharon puster selv.” Aftenposten. ”Ariel Sharon, er begyndt at trække vejret …” Extra Bladet. ”Sharon hengittää itse.” Iltasanomat – Så nu vet vi hur det förhåller sig!
|
| |
|
Inlägg #5: Postat: 2006-01-12 16:46:00
|
|
Unto S |
Den palestinska författaren Suad Amiry berättar i sin nya bok ”Sharon och min svärmor” om hur hon lyckades ta sig förbi vägposteringen in till den heliga staden Jerusalem. Hon upptäckte att den hund hon skaffat hade en stamtavla och ett Jerusalem-ID. Hon fick komma till Jerusalem som hundens chaufför, alltså till skillnad från de flesta palestinier hade hon tillåtelse att vistas i Jerusalem tack vare hunden. Ja, den västerländska demokratin är underlig!
|
| |