Om att dela sin man med en annan

17 Äktenskap och andra monogama förhållanden är utsatta för enorma påfrestningar av olika slag. Vi lever i ett samhälle som kräver att båda föräldrarna arbetar,det är ofta mycket svåra utmattande jobb, därtill långa arbetsresor.Här skulle jag kunna skriva en A4 till om alla de tryck som försvårar livet för par med eller utan barn. Samhället gör inte mycket för att hjälpa till. Jag tror på kärnfamiljen med goda relationer till andra generationer.

20: Att leva sexuellt ansvarsfullt kräver inte monogami. Säker sex är en allmän tillgång i vårt land idag. Dessutom är långvariga relationer inte omöjligt i en polygam livsstil. Ärligt talat Janne B så tror jag att du blandar ihop sexuell frigjordhet med polygami.

Jag tycker att "Frigg" har sunda synpunkter även om jag aldrig skulle kunna leva på det sättet. Framför allt verkar hon ju vara mycket noga med att inte lura eller bedra någon eller att göra någon annan illa och då är ju livsstilen upp till henne. Var och en på sin fason...

Ett par kan ha mycket mera avancerade sexövningar än 3 eller 4 som lever i hop.De kan likaså delta i mera gruppsex etec. Kort eller långt förhållanden: Mitt längsta är nu inne på år 41 o mitt sista på år 27: samtidigt! MIna bran var nästan de enda i sina klassen som hade både sin pappa o mamma o senare plastpappa under samma tak. Gissa om de var avundade av många skillsmässobarn som drogs hit på grund av 2 händiga moppefixande närvarande pappor!I de 27 år vi levt tillsammans.

Då fick sonen nog: Han sa sade att de kunde ge psykologhjälp till alla som INTE bryddde sig om ifall gamla pappa låg o dog o börja med alla med frånvarade fäder! Då blev de tysta!! Så fort det gick tog vi hem honom o med hjälp av min mycket yngre make nr 2 har vi kunnat vårda honom hemma i 3 år nu! Vi har lärt honom tala o läsa vilket enligt läkarna inte skulle gå!!!

Forts att jag kan få ett till barn utan att sluta älska det jag redan har men att jag slutar älska den förste mannen om jag älskar en till?
Som om kärlek var en färdig kaka o blir mindre åt varje man älskar när det i själva verket är precis tvärt om: ju mera kärlek man ger desto mera får man tillbaka! Jag har 4 barnbarn nu o kan ni tänka er: den lilla som kom i sommar gör inte att jag älskar de 3 andra ett dugg mindre!!!

Hallåååå, Sunny! Vad menar du med detta: "Hade jag fortfarande fått skriva på Sourze hade jag skrivit en artikel om detta: Nu får det bli som det blir!" Ska du sluta skriva? Det vore en stor förlust! Och jag menar allvar.

Janne B, 18:
Jag har sett många komma skadade från monogama relationer, och bli fria, glada, lyckliga polygama. Vet du vad skillnaden mellan oss är? Jag fördömer inte monogami bara för att jag ser vilket extremt lidande det skapar bland många. För, du vet, det är inte RELATIONSFORMEN som skadar, det är PERSONER som skadar varandra.

Gunnar: - tack! Acceptans är stort. För mig oerhört stort.

Sunny: tack också till dig! Din historia berör. Tack för att du ville dela med dig.

Maria Whinter: Den enkla vägen är fördömande av det man inte förstår och inte tycker om. Den stora utmaningen är att acceptera även de som fördömer.

Och, dessutom, Maria, varför i allsin dar måste det vara en utmaning att leva i en relation? Man kanske bara vill ha trygghet? Eller passion? Eller en eller flera personer att dela glädjen och sorger med? DU kanske vill se det som en utmaning, och det får du, men försök inte få oss andra att leva efter dina mönster, tack.