Vår utvecklingsstörda son är inte accepterad

Friskytten. det är känsliga saker du tar upp.
Men mycket viktiga. Vi har, lever med Tim och alla hans handikapp, jag ser dagligen andra utvecklingsstörda, då jag följer och hämtar han på dagcenter. Det är naturligtvis olicka grad på deras problem. Många förstår inte att de mår dåligt både psykiskt & fysiskt.

West. En vän till mig hade en handikappad flicka förlossningsskada som levde i 60 år på en instutition. Föräldrarna var där varje vecka. Strax inna mamman dog grät hon av sorg för att hon hade hoppats så att dottern skulle få dö först. Ingne skul ekunna förklara för dottern varför de inte kom längre. men pappan blev mycket galmmal o till hans lättnad dog dottern före honom: han besökte henne in i det sista.

Min dotter har dessutom arbetat med autistiska barn.Därav många samtal om ämnet här hemma.

Tack Bongo. Och tack West-d och Sunny för goda kommentarer. Jag hade faktiskt väntat mig ett vrål av ilska bara, och är nu gladd av era svar. Kan nämna att jag i "ett tidigare liv" undervisat i särskola, och alltså har haft många tillfällen och anledningar att fundera över dessa superkänsliga och otroligt svåra frågor. Diskussionen fortsätter väl en annan gång hoppas jag...

Sunny texten nr 9 var till dej

Wesr-d Jag även jag har en förmånga att ta djupt åt mig liknande saker: det är så lätt att föreställa sig. Jag har i alla år varit den "handikappde# i familjen kärleksfullt stöttad av min gubbe. Så kommer stroken o rollerna blir ombytta. Man kan nog säga att vi vårdar varandra nu förtiden o med lite hjälp av ungarna så går det bra.
Afasi o annat syns ju inte utanpå så min käre råkar illa ut i butiker o så när han inte kan svara för sig.

Min andra dotter har inte velat skaffa barn förrän hon blev 35. Det första barnet dog i magen. Vid andra graviditeten erbjöds hon fostervattensprov o det var inget enkelt beslut: risken att få missfall finns ju o hennes biologiskla klocka tickade på. Så fick hon någonting de kallar NUP ultrajud där de inte kan vara lika säkra som f.prov men det är riskfritt . det gick bra. flickan är et riktigt prakt barn.

Du har inte haft ett så lätt liv förstår jag! Att mista båda på en gång! Men även jag ser numera att det varit grymt om denna lilla 3 åring blivit ett kolli.
Nja när jag går ut med min käre,81 nu.så kan i alla fal ingen stanna mig o säg att du:varför gjorde du inte abort*ler* Även för honom som drabbades vid 78 är det mycket lättare att försona sig med ett handikap än den som drabbas som ung!

Sunny, Sedan tycker jag du har en vidrig syn på livet. Den information vi har i vår DNA är ett bevis på att livet har en avsändare, bara en enda cell hade aldrig kunnat bli till utan DNAt senaste forskningsrönen. Vi människor har också en andlig natur, anden är inte handikappad.

I tyskland, under 30-talet, hade de en syn på livet också. Handikappade var de första som utrotades. Handikappade tyska barn skickades till kliniker, för att sedan försvinna. Efter problemet med de handikappade var löst, var det de socialt utslagna, uteliggare som fick försvinna. Det gick så långt att även de tyska pensionärerna vart rädda att de också skulle "försvinna" spårlöst. När kriget började kom också koncentrationslägren där bl a homosexuella, judar, kommunister utrotades.