Vår utvecklingsstörda son är inte accepterad

Jag är så trött på att det ska skyllas på att människor inte förstår bättre, blir rädda och därmed får säga och göra vad de vill. Om man inte förstår så är man väl tyst?

Ja Annicka/ Det många inte alls förstår är att detta är ett multi-handikapp precis så som du beskriver det.Det berör livets alla områden och är livslångt. Det ingriper starkt i hela familjens, ja kanske släktens livsföring. Övriga barn i familjen får helt andra roller än i andra familjer. Vissa utvecklingsstörda går att träna upp i det dagliga livets rutiner upp till 20-årsåldern. Men sedan är det ofta stopp och ibland startar sedan en tidig avveckling av förmågor.

Du tar upp ett viktigt ämne. Man får inte glömma bort att oavsett om man som förälder väljer att behålla eller göra abort p.g.a. downs syndrom, finns det ingen "den lätta vägen". Dock finns det alltid oförstående och trångsynta människor överallt. Men oxå en hel del som hjälper och stöttar. : Lycka till med familj och allt.

Ja, visst är det beklämmande att alltför många människor inte har blivit fostrade i en anda av tolerans och respekt, och därför i sin tur inte kan fostra sina barn. Jag anser att det man inte begriper uttalar man sig inte heller om, och lever efter detta måtto så gott jag kan. Kämpa på, och lycka till! Funktionshinder är inget att skämmas för.

Jag tycker att det är alldeles för mycket hyckleri om svårt handikappade, antingen det gäller psyke eller kroppen eller bådadera. Är det inte dags att erkänna att livet tillsammans med från födseln svårt handikappade ofta är orimligt svårt och att man därför bör göra två saker samtidigt: