|
Inlägg #1: Postat: 2005-09-04 19:17:00
|
|
Janne B |
Oskar var liten och böjd och var en unik människa i byn. Ansågs dum och lat men kunde 3-4 språk samt allting om blommor.Tänk vad underbart att få växa upp i samma by som honom, skolvaktmästaren.
|
| |
|
Inlägg #2: Postat: 2005-09-05 14:33:00
|
|
Inger Olsson |
En i o f s intressant berättelse och det där ständiga orden "om hur lat han var". Den lutherska ränderna har väl ännu inte gått ur oss? Vi går mot val och rösterna höjs för att de som är sjukskriva, arbetslösa fuskar och är - lata!
|
| |
|
Inlägg #3: Postat: 2005-09-06 17:23:00
|
|
Janne B |
De rikaste bönderna i de gamla byarna i GGötaland hade oftast sin gårdar i kyrkbyn, där den bästa marken fanns.Gårdarna hette ofta Stommen,Frälsegården, Prästgården, Skattegården osv. I en ring några hundra meter ut var gårdar som tillkommit senare och hade lite sämre jord.Det gick att se på många sätt att ekonomin var lite sämre där. forts.
|
| |
|
Inlägg #4: Postat: 2005-09-06 17:27:00
|
|
Janne B |
forts. Sedan fanns det ute vid skogsbrynen eller rentav i skogen de fattigaste gårdarna.De var ofta små och med den sämsta jorden, kanske bäst lämpad för skog. Jag såg redan i 12-årsåldern att detta var en klar socialgruppsindelning.Sämst hade nog arrendatorerna det, som för ett år i taget fick sköta jordbruket åt ett jordbrukarpar som inte orkade längre. De hade det trångt i många bemärkelser. Nästan som statare.
|
| |
|
Inlägg #5: Postat: 2005-09-06 17:30:00
|
|
Janne B |
Barnen i byarna grät ofta då barnen till arrendatorn skulle dra vidare efter kanske bara 1-3 år.Ofta visste vi inte ens vart de tog vägen.Kära lekkamrater återsågs aldrig mer...Sverige på 1940-talet.
|
| |
|
Inlägg #6: Postat: 2005-09-08 15:16:00
|
|
steno |
Jan, den här fina texten har gått mig förbi. Den skulle du kunna göra en novell av
|
| |