Oskar, den dummaste på byn

Oskar var nog den dummaste på byn, ja kanske rentav i hela kyrksocknen. Han bodde på ett torp i skogsbrynet där det bott hela familjer, som försörjt sig på några kor, några kalvar samt höns. Men Oskar hade inte ett levandes djur, så han var nog lat också.

Han var liten och mager samt mycket böjd. Åldern var nog lite oklar. När han gick till affären hade han bara några 25-öringar i handen, men han kallade dem tolvskillingar, så vi barn skrattade åt honom. Visste han inte ens vad pengarna hette. Handlars stora fru sade att han åt för lite. Men å andra sidan såg han frisk ut och gick snabbt efter vägen och i skogen. Kanske det var naturens ordning att lata människor skulle äta lite.

Gick man fram på hans gård så blev man vänligt bemött men han tittade hela tiden i marken, för sådan var hans kropp. På marken odlade han många sorters grönsaker, inte bara morötter och rödbetor. Han odlade mycket som ingen i byn sett förut, men Oskar visste nog vad det var. Sedan hade han äppelträd. Därtill plockade han frukt på övergivna tomter samt han sågs ibland i skogen plocka bär och svamp. Rätt konstigt att han höll på med sådant fruntimmersgöra. Det hände att fick så mycket att han gav lite till lärarfrun. Men en och annan menade att det var väl därför som han inte svalt ihjäl, han hittade tillräckligt i skogen. Men förskräckligt mager var han.

Hem till kommunalordföranden kom en dag år 1950 en ny lag som sa att nu hade socknen fått ett visst ansvar för att folk inte svalt ihjäl eller for illa på annat vis. I synnerhet de som verkade konstiga och toka på något vis. Som ordföranden nu fattade den nya stadgan.

Så när gamle skol och kyrkvaktmästaren gett upp så anställdes Oskar för 2 kr om dagen att städa såväl kyrkan som skolan, därtill hugga ved och se till att byggnaderna var vederbörligt uppvärmda. Ordföranden hade valt en arbetslinje, trots att det ordet inte fanns då. Han var före sin tid. Oskar instruerades att strö blöt sågspån på golven innan han sopade. På så vis dammade det mindre och allt skräp kom med borsten. Gubben Oskar lärde sig fort. Men det sades att han aldrig städade hemma.

Nu kom han ibland till affären med kronor i handen och köpte mjöl, socker och jäst och damerna på byn förklarade för honom hur man bakar sig en limpa. Oskar var läraktig och började köpa lite annat nödtorft i affären också. Man sa att Oskar liksom hade kommit upp sig.

Byskolläraren och Oskar träffades nu flera gånger om dagen på arbetet. En dag så står de och pratar och Oskar tittar som vanligt ner i vårgräset, medan den långe läraren har helt andra perspektiv. Oskar verkar mumla något så den långe böjer sig ner och hör hur den något enfaldige säger namn på örter och blommor som han ser, namn på både svenska och latin.
När den långe hade gått sin lärarskola hade han lärt sig rätt många blomnamn, även på latin.
Tussilago farfara, anemone hepatica……och många andra hade nog fallit i viss glömska men nu känner han igen namnen som Oskar mumlar fram. Vad i all världen?. Oskar berättar då att han har några böcker av Linné därhemma och dem läser han och har även med sig ut i skogen. Linne visste att en skogsviol kunde heta olika saker på olika håll i landet. Det visste nu Oskar också. Långe läraren samlade ihop sina elever och så gick man naturstig med
den dummaste mannen i socknen, så att han kunde lära ut blomnamn och sådant.

Det sades att Oskar var pingstvän. Det var ingen direkt merit år 1950. Ja, i vart fall hade han setts några gånger utanför pingstkapellet. En dag så kände herrarna varandra så väl så de började tala om religion och liknande. Då visade det sig att den late mannen hade biblar på flera olika språk därhemma på köksbordet, samt några postillor och predikosamlingar. Så han satt på kvällarna och hade jämförande bibelstudier på tyska, engelska, svenska och lite latin. Om detta var för själens frälsning eller bara språkintresse var lite oklart.

Men det kan inte ha varit roligt att vara både dummast och latast i hela socknen.

Av Jan Brunnegård 04 sep 2005 17:45