Ett brev om livets mening

Dina snömostankar bygger på socialismen, som inte bara är en version av paradiset, bland många andra, utan är dess grövsta karikatyr, summan av alla paradistankars bedrägerier, en formlig encyklopedi av alla paradislögner om att bla skapa en bättre människa. Därav Dina pubertala frågor om meningen med livet.

Välfärd har i Sverige fått en helt egen definition. Skild från övriga länder. Det betyder helt enkelt BIDRAG. Högre bidrag, desto större välfärd. Länder som har mindre bidrag än Sverige men högre levnadsstandard har per definition därför mindre välfärd enligt svensk norm..

Skattebetalarnsa subventionerar dessutom svensk näringsliv med 50-100 miljarder kronor per år. Slopa detta. Vi har också räntebidrag och ränteavdrag. Ta bort dessa. Inför vägtullar. Simsalabim, Sverige blir ett rikt land!

det blev fel i årtalen, kostanden för arbetslösheten sjönk med 30 procent mellan 1993 till 2003.Och fortsätter sjunka i jämförelse med en 10-årsperiod. Detta är alltså den totala kostnaden inkl åtgärder mm.

För övrigt tycker jag att frågan om livets mening är "mening"slös. Ungefär som att diskutera rättvisa. Vad som är livets mening och rättvist för A, behöver inte nödvändigtvis vara detsamma för B. Men varken A eller B behöver för den delen ha fel eller vara människofientliga och grymma.

Uppenbarligen av större hjärnor än herr Bloggeri också, som ändå vill antyda, att han, till skillnad från "högern", sitter inne med det universiella svaret. För mig räcker det att för 20 år sedan definierat min egen version av livets mening och förverkligat den. Men som sagt, den är min och det är inget jag försöker pracka på andra. Allra minst till alla världsförbättrare som tror de har svaret för alla och att statsbidrag ingår i definitionen.

För mindre än två år sen, sa högertänkarna att om Sverige inte öpvergick till euro skulle landet kappsejsa, slå runt, gå under. Nu går Sverige bäst i Europa, euroländerna sämst av alla inom EU. Folk som röstade nej visade sig klokare än eliten.

Idén bakom att alla skulle få barnbidrag, oavsett inkomst, var ju att om alla fick del av det skulle alla acceptera att vara med och betala. Samma filosofi finner man bakom t ex allmän sjukvård och så länge den fanns allmänt subventionerad tandvård. Jag minns att moderaterna ville göra barnbidragen inkomstrelaterade på 60- och 70-talet, men sedan dess verkar frågan vara politikst död. Kanske dags att väcka den igen?

Tar man bort eller minskar bidrag är det ju alltid någon som drabbas. Riktiga människor, inte nummer i en röstlängd.

Maud Olofsson for President!