Om pedofilpropaganda

svar 15>> Varför tog du inte fasta på den möjligheten då? Hoppas du inser hur lyckligt lottad du är. Många av oss utsatta får ingen terapi, bara mediciner.

Min lillasyster ville kissa på pappas grav. Det visste frun o spred askan i minneslund. Själv umgicks jag ju med honom men jag förstod min syster fullt ut. Alla pappas barn har haft taskiga barndommar på barnhem,i fosterhem eller på gatan men ingen har mig veterligen förgipit sig på någon annan människa. Man har ett val.

Det är tragiskt att utsatta personer inte får den vård och det stöd de förtjänar. Jag har fått mycket tid hos en psykolog samt hos en terapeut. Men tiden hos psykologen kunde jag lika gärna ha avstått. Jag vågade ändå inte berätta om min pedofili för honom då.

Tyvärr så kan jag inte förstå dig eller tycka att du är en bra människa. Så är det.

Anders, jag tolkar det som att du liksom kryper omkring på alla fyra liksom småbarn, och att du är rädd för att resa dig upp och balansera på två ben. Gör ett försök. Konstigt att du inte blir fly förbannad på dig själv för att du är som du är. Att fåfängt försöka förstå är inte särskilt viktigt.

Uno Hansson:
Det är säkert enkelt att avfärda parafiler av olika slag som hämmade eller på något vis fastnat någonstans. Men varför inte bara egentligen se parafiler som en del av den mänskliga variationen? Det är väl bevisat att parafilier inte går att "bota". Personligen anser jag att en parafil är en parafil och kommer alltid vara en, ingenting kan förändra det. Parafilierna är lika gamla som människan och en naturlig del av mänskligheten.

Ja, det finns en parafili där avikaren för att uppnå sexuellt klimax måste våldta. Men en våldtäktsman i sig har nödvändigtvis inte denna sexualiteten. Jag tror nog den är väldigt ovanlig till och med bland dem.

Anders är väldigt trevlig tycker jag.

Tack Lelwani! Och tack Sunny! Det är mycket mer än min pedofili som jag fått "ta itu" med väldigt tidigt. Men tankarna kring min sexuella identitet har nog varit den svåraste biten eftersom att jag inte kunnat prata med andra om den. Idag kan jag prata om det mesta utom den delen av min sexualitet som riktar sig mot barn. Som tur är har jag kommit över den största förvirringen nu.

Tyvärr så är flickor för lite älskade idag vilket gör att många skadar sig själva. Pojkar skadar oftare andra och får då vård. Där känner jag att jag har nått betydelsefullt att ge. Men inte sexuellt. Jag får helt enkelt anpassa mig efter samhället och akta mig för dess fallgropar. Men jag vägrar att låta mig hindras från att ge av min kärlek till barn inte sexuellt. För den är inte bara sexuell och så långt inte det minsta negativ.