Jag är pedofil!

Det är bara ett konstaterande. Samhället är inte redo för pedofiler av något som helst slag, och jag tror faktiskt att det är på mer gott än ont. Tyvärr, "Anders" - du kanske måste hålla dina sexfantasier hemliga...Men det gör de flesta av oss ändå.

Du tror inte att det är någon idé att försöka bli "botad". Men om du hade haft minsta insikt i vad som är rätt, hade du åtminstone gjort ett allvarligt försök.

Malin. Jag tänder inte enbart sexuellt på barn. Jag tänder även på vuxna i vissa situationer. Om jag skulle ha sex med en kvinna så skulle det säkert vara skönt. Kanske även med en man. Men det är faktiskt inte det sexuella som gör att en relation fungerar eller inte. Om jag möter någon vuxen som jag vill dela mitt liv med så skulle det vara helt underbart. Men aldrig så underbart som att ha en nära och respektfull relation med en ung flicka.

Varför tror du att det bästa är att bli botad? Jag kommer aldrig att bli botad från min kärlek till barn, och det sexuella är inte lika viktigt nu som under tonåren. Jag har väldigt god insikt i vad som är rätt för mig. Men du, liksom många andra har svårt att acceptera mina personliga val. Ni vill styra mig. Och de som inte vill styra mig utan stötta mig blir kallade för hycklare!

Jag kan acceptera ditt personliga val, som du kallar det. Jag kan däremot inte ge dig medlidande eller förståelse, när jag inte känner något. DÅ, min bäste herre, hade jag varit en hycklare. Som det är nu har du absolut ingen anledning att kalla mig för hycklare och jag tycker det är fult av dig.

För övrigt, om du har någon som helst koppling till Sakata Eio så vill jag inte ha med dig att göra.

Hur kan du vara så säker på att jag använder ”kärleks”-begreppet som en ursäkt för min sexualitet? Jag erkänner min sexualitet, och ser inget fel i den så länge den inte skadar någon. Sexualiteten är min privatsak. Det är andra processer inte de sexuella som får vuxna att förgripa sig på barn. Du säger att jag inte är unik! T.o.m. min terapeut säger att jag inte ska se mig själv som en i gruppen ”pedofiler” eftersom att de är så olika inbördes.

Det är väldigt jobbigt att vara annorlunda utan att kunna visa det för sina medmänniskor. Jag vill att alla ska kunna visa upp sig själva utan att riskera att diskrimineras eller avskys för detta. Vissa här håller med om detta, andra gör det inte. Du har redan tagit ställning i frågan, och jag respekterar detta. Men jag är förstås beredd att försvara min ståndpunkt: ”Jag har rätt att visa vem jag är utan att diskrimineras för det.” Jag är inte farlig för någon, men ändå måste jag tiga. Varför?

Jag förstår inte heller riktigt vilken typ av acceptans du är ute efter? Du tycker inte att din "läggning" är ett problem. Vad finns det då för anledning att berätta om den? Vad vill du att folk ska säga till dig?

Av det enkla skälet att det finns väldigt många exempel på relationer mellan barn och vuxna som varit väldigt väl fungerade så bör man inse att det finns fall då det är helt ok att inleda sexuella relationer med barn. Det finns igentligen inget att diskutera, det är bara att gilla läget.