Diagnos: medberoende

Den här tråden diskuterar artikeln Diagnos: medberoende.
Inlägg #1: Postat: 2004-09-13 14:41:00
Malin Michea
Den här artikeln ska jag skriva ut och ge till någon som behöver läsa den, och som kommer att känna sig mindre ensam efteråt. Bra skrivet.
Inlägg #2: Postat: 2004-09-13 15:08:00
Anna Drangel
Jävligt bra skrivet! Den där känslan av att det alltid är mer synd om den som får sitt beroende klassifierat som sjukdom. Man kallar alkoholism för en sjukdom.MEN; Du kan inte hjälpa att du blir sjuk - men du kan däremot hjälpa att du börjar dricka och även unga människor av idag vet att man kan bli alkoholist om man dricker för mycket.
Inlägg #3: Postat: 2004-09-13 17:11:00
Celeste
Bra, problemet med människan är att hon är ganska lat, bekväm, har ingen lust att ta ansvar över sitt liv, skjuter problem ifrån sig. Diagnoser är bra att luta sig mot, man är ett offer, men tyvärr, den enda som kan göra något åt sitt liv är personen själv och man är alltid ansvarig för sitt eget liv. Köp inte skiten..
Inlägg #4: Postat: 2004-09-13 18:46:00
ensam
Du låter inte som en medberoende. Du tar ju avstånd och försöker sätta gränser.
Inlägg #5: Postat: 2004-09-13 20:01:00
Anna Li
Det är säkert så att vissa är genetiskt mer predisponerade att bli alkoholister. Det innebär absolut inte att man ska acceptera att folk blir alkoholister och bär sig vidrigt åt mot andra. Jag tror att bristen på ansvar och "synd om förklarandet" bara bidrar till att de fortsätter supa. Det är ju någon annans fel....
Inlägg #6: Postat: 2004-09-13 21:50:00
Mats L
Dem kemikaliska beroendet går ur kroppen på tre dagar säger de som vet. Resten är ett sätt att tänka. Ett psykologiskt beroende och inte något annat. Är helt övertygad om det. Bästa botemedlet heter självkänsla. Människor som älskar sig själva super inte sig fulla.
Inlägg #7: Postat: 2004-09-13 22:16:00
JSK
Att man ser alkoholism eller narkomani som en sjukdom betyder inte att man måste skylla på någon annan. Det är ju individen som själv dragit på sig sjukdomen, och endast individen kan bestämma sig för att bota den. Alternativet är att kalla beroendet för ett brott...
Inlägg #8: Postat: 2004-09-14 00:31:00
Jon Hallqvist
Du dömer fast vet inget. Jag ifrågasätter dina erfarenheter av det här, du beskriver dem själv som om de inte vore särskillt inpå livet. Jag vet, har vuxit upp i skiten men kan ändå acceptera att det är en sjukdom.
Inlägg #9: Postat: 2004-09-14 10:12:00
Carolin Modigh
De som får missbruksproblem har dels en genetisk benägenhet för det, i kombination med själslig nöd. Det finns hjälp för medberoende hos ACOA, Adult Children of Alcoholics. Jag tror du skulle må väldigt bra av att gå dit.
Inlägg #10: Postat: 2004-09-14 13:39:00
Åsa
Jag blir upprörd när jag läser din text. Tycker du är helt fel ute..
Jag återkommer!
Inlägg #11: Postat: 2004-09-14 15:19:00
Malin Michea
Alkoholism drabbar inte bara alkoholisten själv utan är oftast förödande för de närstående. Ibland måste man skära sig fri, trots att det gör ont.
Inlägg #12: Postat: 2004-09-18 14:32:00
Sunny
Just nu Sandra hålle rag på med ett rejält återfall. Ja ja: jag har dem återkommande men det kan gå länge nu emelen varje alkoholintag.
Varför i dag? Jag har ju alltid dödslängtan men den skiter jag i. Exet lever på övertid o behöver mig : I dag började jag svikta när jag kände att jag inte räcket till. Jag försökte fixa mat o sånt: missade en blomkruka o lite annat o där står han o pekar på TV.Det är nyhetsdags
Inlägg #13: Postat: 2004-09-19 19:37:00
johanna
att bete man beter sig sådär illa som du beskriver, till följd av en sjukdom, kan vara en orsak men absolut ingen ursäkt.
Inlägg #14: Postat: 2004-09-20 11:21:00
hdotter
hej alla!
det verkar som om debatten handlar om sjuk eller ej!!! och om allt är förlåtet bara vi kan hänvisa till sjukdom?
Nuförtiden hör man inte så sällan att man kan välja sin sjukdom. Om det är så - då är vi tillbaka i ansvarsfrågan. Har vi ansvar för våra liv och den skada vi gör andra oss själva eller andra?
Stå på dig Sandra! Stå på er alla som är medberoende.
Inlägg #15: Postat: 2004-09-22 17:00:00
Inger
Sandra: Att du bröt med din far, som var kvar i livet, är egentligen biologiskt rätt. Har man som du växt upp med en psykiskt sjuk mor och alkoholist och pappan likaså, så måste denna onda cirkel snarare brytas. Du hade två val, eller hur? Antingen fortsätta och "umgås" med honom och även dra in dina egna barn i förnedringen - vilken sund mogen förälder gör det?
Laddar...