Nåd?

Hade flickan inte velat åka så hade pappan till att börja med lagtrotsat. Han kan då mista vårdnaden men det är en risk som i det här fallet är ganska liten eftersom flickan bott hos honom i så många år.Han gjorde så en sådan tid efter polisanmälningen o under utredningen då han helt enkelt behöll flickan men desto längre tiden gick ldesto mera ängtade hon ju mer o mer efter sin mamma. När sedan utredningen läggs ner måste mannen ju betraktas som oskyldig: i alla fall juridiskt.

o pappas sista fru väntade på honom medan han satt av 4 år i fängelse för min syster. När han kom ut gifte de sig o efter en vecka i frihet åkte han ju in för övergreppet emot mig: Hon väntade troget på honom o lade hela skulden på oss "omoraliska o förförande" barn.I hennes ögon var pappa offfret!

Då jag inte tror ett uns på att det finns några "maskrosbarn" så undrar jag om du hade ett "vittne" som barn. Någon som DU förstod VISSTE vad som pågick - kunde vara en granne, lärare eller vem som helst - och som stod på DIN sida, även om den kanske inte av flera skäl kunde konkret ingripa till ditt - barnets - försvar?

Tolkar det som om du pratar om en familj du känner i vilken mannen har juridiskt friats från övergrepp och där mamman ställer upp på pappans sida och inte barnet? I så fall har du här ett fall som inte är ovanligt i sådana sammanhang. Trots det, är de flesta pedofiler ensamma, har ingen familj. Du berör en mycket intressant och viktig faktor i sexuella övergrepp mot barn!

Som barn var jag först på spädbarnshem o senare fosterhem. När jag var 13 kastade de ut mig.Han var snäll men gravt alkoliserad: hon var psykiskt sjuk o de var båda i pensionsåldern: i dag hade inga barn blivit placerade där.

Du kan läsa Ett gulnat fotografi om du vill: Första mötet 1945 fins faktiskt på bild!! Eller mina brev till pappa som jag började skriva dagen han begravdes. Jag menar oxå att i min lillasysters fall så VILLE modern inte veta.Min storasyster berättade för sin mamma som bad henne hålla tyst o övergreppen fortsatte tills hon kunde rymma. Det var dock INTE vår pappa utan moderns man.Försörjaren. Jag hittade inte denna syster förän efter pappas död: de träffades aldrig.

Jag missade svar 28 Ja det är mitt barnbarn. Min son o hans ex har haft delad vårdnad från början fast han har haft mera med det dagliga praktiska at göra. Sedan flyttade mamman ihop med en man som flickan berättar om utsätter henne för sexuella övergrepp. Han blir friad i brist på bevis samt att det gått lång tid: Det tog ett år innan hon vågade berätta.Hon insåg att mamman skulle ta killens parti o var rädd att inte få träffa henne igen.Så blev det ju hela utredningstiden : Ca 8 månader.

Sunny, att du söker upp dina föräldrar och får ett sådant "svar" är ju bara det grymmaste som kan hända ett barn! Svar 31 Ibland ter sig det inget stopp på eländet och ondskan. Sen, vad jag förstår, av några andra dina kommentarer, träffar du den man som du kommer att älska och han var med i en sekt som väntade på domedagen och sex var förbjudet.

Svar 34 Det är svårt, Sunny, men jag kan ENDAST se det ur barnets perspektiv och då ytterst biologiskt. Jag känner heller inte till det här fallet, men för mig finns aldrig några förmildrande omständigheter, inga ursäkter att ta till när det gäller ett barns utsatthet. Så jag kan bara råda dig att ställa frågorna: Ska ett barn ditt barnbarn överhuvudtaget be om att få finnas till i vuxnas spel?

Tänk bara på hur vi blir och ser ut när vi blir sexuellt upphetsade! Barnet går utanför sin egen kropp, det är det enda det kan göra för att i just den stunden undkomma. Biologiskt måste vi fly eller kämpa - därför är denna "ventil" en överlevnadssak men den räddar inte egenvärdet på lång sikt.
För ett barn kan ett djur komma att betyda lika mycket i en vidrigt tuff verklighet.