Nåd?

Har du medvetet valt att beskriva honom för att lätta på ditt samvete? Eller är kanske brottet preskriberat och du därför kan lämna ut vissa uppgifter? Ja, det var bara något som slog mig och du behöver givetvis inte svara!

Jo, jag vet, ni får inte lämna ut bikten och polisen kan heller inte kräva ut den. Jag tror att människor inte alltid har riktigt kläm på vad moral kanske är. En moralisk och rätt handling kan ju endast vara osjälvisk. Den handlar inte om egna syften, inget jag tjänar på själv. Därmed inte sagt att den alltid är "rätt" för samtliga inblandade.

När det gäller osjälvisk kärlek till sin nästa; den som jag ser vara den sanna då jag älskar den för just den personen den just ÄR och ingen annan. Och i det sammanhanget har jag även träffat storartade människor. Föräldrar som själva sökt hjälp d ä r f ö r att de älskade sina barn så mycket så de kunde inte klara av att dra ner dem i deras eget elände. Ett elände som uppstod när allt rämnade och vederbörande inte kunde förhindra förfallet.

Jag har mycket svårt att se en "evig" skuld. Därför måste jag förlåta mig själv och andra, ty fullkomliga är och blir ingen av oss. Detta säger jag som ateist, d v s jag har ingen Gud att förlita mig på. Andlighet för mig står däremot för annat.

"Man gör så gott man kan", säger du. Men, Florence, man blir ibland trött. Och idag är jag trött. Mycket trött - som även KY skrev någonstans här på Sourze - när man ser att människor inte alls gör så gott de kan. Det finns tyvärr många som vägleds av alltmer själviska skäl än vad andra inte ens skulle kunna drömma om i sin medmänsklighet och kärlek till sin nästa. Och det oavsett profan eller icke profan tro.

o vad gör man när lagen säger att man måste sända iväg ett barn till en ev. pedofil: Ett nedlagt fall måste ju ses en frikännelse.Juridiskt. O då kan man inte hindra en mamma att tro på honom o inte på barnet o heller inte hindra umgängesrätten. I så fall kan den förälder som har den praktiska vårdnaden mista den.

Sunny: Jag tror inte det finns en "säker" gräns för när man ska ingripa, men jag tror på att lidandet måste man ta itu med så fort som möjligt. En sorg, en outhärdlig smärta att bära och som inte snarast möjligt bearbetas i lugn och ro leder förr eller senare till så mycket sår på själen att det kommer snarare att bli omöjligt att läkas.

En förälder som redan i grov handling har visat ett grymt förakt för sitt barn har därmed redan missbrukat och förbrukat ur-förtroendet. Den typen av brott är oftast juridiskt svåra att bevisa, men bl a barnet visar redan vad som har hänt. Det finns ett språk bortom orden!

Om jag så "skulle gå under jorden" så hade jag gjort det. För att rädda barnet - i n t e mig själv och "ansiktet"!
Om jag är ateist eller inte, tror jag egentligen inte har så stor betydelse när det handlar om etik.

KY ser, vad jag förstår, däremot ä v e n tilliten till sin Gud, som vägleder honom. Och jag håller med KY när han säger att det är lätt att uppfattas som moralist när man eg. vill lyfta fram etiska frågor.
PS Är visst igång att skriva igen. Blev långt som vanligt. ;- DS