Wennstams egna fördomar farligast

"Att det är en myt och en fördom är lätt att fastslå. Mytens anhängare menar att domstolarna resonerar på följande sätt: "Vi anser det bevisat att svaranden har våldtagit målsäganden. Men eftersom hon får skylla sig själv
dömer vi inte för brottet"." Källhänvisning till ovanstående citat tack.

"För det första är den förrödande för sexbrottsoffren som i onödan luras att tro att rättsväsendet säger nedlåtande och förnedrande saker om dem". Menar du att offren som känner sig våldtagna en gång till i rätten när dom får hela sitt sexualliv uthängt bara inbillar sig att dom blir förnedrade när försvarsadvokaten målar ut henne som promiskuös och "slynaktig"?

att anklaga wennerstam för att vara våldtäktsmännens hjältinna och beskylla henne för att vara orsaken till väninnans uteblivna anmälan...tja magstarkt är bara förnamnet. dessutom är våldtagna kvinnor offer och det flitiga användat av ordet "offermyt" i artikeln känns lika magstarkt det. dåligt.

Jag tror du tolkar "skyll dig själv"-tesens förespråkare lite fel. Ska man döma någon för våldtäkt räcker det inte med dagens lag att det de facto har varit mot kvinnans vilja, utan det krävs även att gärningsmannen borde ha förstått det. Om försvarsadvokaten hävdar att kort kjol, sexualvanor osv. ledde gärningsmannen att tro att hon var med på vad som helst, är det nog det som avses.

En intressant artikel, om än en smula aggressiv och förenklande. Visst finns det en fara i att förtroendet för rättsväsendet urholkas, men samtidigt måste man ju kunna kritisera dess arbete om man anser att det är dåligt utfört. Så, vore det inte mer konstruktivt att försöka ta itu med de problemen snarare än att sparka på "budbäraren" Wennstam?

Jag har inte läst KW:s nya bok, men jag har läst och hört utdrag ur den och också tagit del av flera positiva recensioner. KW verkar vara en balanserad person som inger förtroende. Och det är inte för inte som hon fått Advokatsamfundets journalistpris för sin förra bok. Hon diskuterar inte bara den ruttna kvinnosynen som fortfarande finns, inte minst inom rättsväsendet, men hon tycks också ägna stort utrymme åt att diskutera den fördomsfulla syn på män som också finns i debatten om våldtäkter.

KW tar upp hur samhället reagerar på våldtäkt; kvinnor ska passa sig, klä sig, vara försiktiga. För att inte våldtas. DET är "skyll dig själv". Fokusering på våldtäktsmännen behövs. Att uppfostra män till att inte våldta är viktigare än fokus på kvinnors beteende.

Jag har nu läst igenom hela boken "En riktig våldtäktsman", och måste nog erkänna att jag halvt om halvt dömde den i oförstånd. Den skiljde sig mer från "Flickan och skulden" än jag hade förväntat mig, och i ljuset av det så framstår Michael Lundahls kritik som om inte obefogad så åtminstone väldigt selektiv. Vad Wennstam i allmänhet hyser för uppfattningar om "skyll dig själv"-myten vet jag inte, men något sådant förespråkas inte i hennes senaste bok.

Men det står ju inte så i boken! Att kvinnan får skylla sig själv. Wennstam tar exempel på där domstolen trott på kvinnan, men också ansett att männen inte har fattat vad de har gjort, inte insett hur full hon varit t ex. Du läser det du vill att det står du. Som vanligt. Du är en otäck människa.

Ok. Det här var det sista jag läste av Lundahl.