Rädda horan!

Forts eller streaptease av t.ex mig så visas han bara vidare. Är han ny frågar flickan vad han önskar o berättar vad som finns ,vilka regler osv. Eftersom alla flickor gör olika saker kankse det inte finns någon lämplig där just då. Alla flickor säger nej till de kunder de inte vill ha: skälet är privat Bär sig någon illa åt när jag strippar blir han bojkottad o detta gäller överallt i de större städerna eftersom spärrlistorna byts med varandra.

Sunny, jag är imponerad över dina erfarenheter! Det som slår mig är din romantiserade bild av ensexarbetares vardag. Jag vet inte om jag helt är ute och cyklar när jag säger att dina erfarenheter låter som en sexarbetares drömvardag; pepparkakor, hyacintlukt, glöggmys. Nästan som i en Tauble-låt. Var det verkligen så bra som du beskriver? Att strippa är en sak, men hur var det när man hade samlag? För mig skulle det kännas väldigt utlämnande att använda min kropp för män jag inte känner.

Ja Anna: åren i sexbranchen var utan tvekan de bästa i mitt liv. De människor jag mötte då förändrade mitt liv för alltid,för det är nog bara i den barnchen man umgås på jämlik fot både med toppolitiker ,grevar likväl som gatsopare o utslagna. Även med tungt kriminella: De har ibland enorma summor pengar att bränna. De bordeller som fannns derva alla av en eller flera flickor: som enskild firma eller ab.
Mitt strippbolabg hette mulliga o gulliga.

I dag har Kkappjakten på horor o den nya sexköpslagen har gjort det omöjligt att arbeta som fria horor i Sverige. Kunderna vill ta kontakt via manlig hallik som bestämmmer allt o tar förtjänsten. Vi har fått hit trafficing: Det lönar sig enormt nu. De horor som jobbar självständigt pendlar till ett Eu land där de kan jobba. Jag känner flickor som jobbar i Tyskland,Holland, Norge o Danmark. De som blir kvar är de utslagna missbrukartejerna som nu får kämpa mot sexlagen o de nya hallikarna.

Eller; missbrukartjejerna kommer ju förmodligen vara längst nere på listan bland sexarbetarna. De är mest desperata. Det känns lite konstigt att man först när man jobbar med striptease och sexarbete ska få uppleva att på ett jämställt sätt få umgås med grevar och gatusopare...

Jag har varit på en strippklubb i en f.d. öststat faktiskt och det är ett minne jag håller kärt. Jag och två strippor satt och pratade och drack länge länge jag som fick betala naturligtvis och vi hade faktiskt väldigt trevligt tillsammans. Vi pratade om allt möjligt och en av dem satt och fnissade avspänt.

Ja Anna:Restaurnangbranchen är lite likadat. Även inom teatern. Alla som jobbar o går ofta på teatern känner varandra. Sexbranchen är speciell för man kommer varandra så nära I de länder som legalisertas har förbunden hjälpt till med juridisk o medecinsk hjälp liksom de engagerar sig i narkomanvården. Jan Visser centre i Amsterdam har den bästa kollen i Europa o de får bidrag från staten. Pengar: man måsta alla försörja sig.
Jag har jobbat med olika saker men ingenting så kul som detta.

Anna: Jag vet inte om du läst min "Backstage?" Det var så jag fiick kontakt med yrket den första gången fast det sedan tog lång tid att börja jobba igen.
Den är helt autentiskt förutom namnet på den finska numer läkaren.

Det förekommer svin oxå bland de här männen men till skillnad ifrån om jag är anställd på ett hotell eller en krog så behöver jag inte släppa in dem.
Strippar jag på en stor klubb så befinner jag mig utom räckhåll för publiken. Ingen tafsar där inte.
Där är säkrare att dansa än på en krog för de har vakter.

Sunny, vi har diskuterat ämnet förut. Du är alltid väldigt generös med dina erfarenheter och intellektuellt förstår jag vad du säger - dock inte känslomässigt.