Vetorätt över skattepengarna?

Jag lever på mitt arbete...

ja sånt gör mig arg. Jag har en kompis som är ensamstående mamma, trots att hon bor i en lägenhet med billig hyra och jobbar heltid skulle hon inte klara sig utan olika former av bidrag...

det kan jag inte svara på, men ett par hundralappar i månaden gör mycket för den som inte har några hundralappar _alls_ kvar i mitten på månaden. Jag menar att ingen borde tjäna så lite så att den inte kan klara sig själv på en heltidslön.

jag har inte sagt att problematiken ligger i de höga skatterna. Problemet är väl att många tjänar så lite att de inte klarar sig utan bidrag trots att de inte har speciellt höga utgifter. Det enda sättet att göra något åt detta måste väl vara att höja lönerna och sänka skatterna för de sämst betalda.

kan inte annat än hålla med...

Men, Yohannis, om både du och jag kan leva på våra arbeten, då är det väl inte "omöjligt" att göra det, som du skrev? F ö tycker jag också att det är för höga skatter på arbete i det här landet och att fler borde klara sig på sin lön - men det innebär a att lönerna bör höjas i låglönegrupperna och b att man får ta ut de pengarna från företagarna och de rika i stället! Och det kommer aldrig Yohannis och de som tycker som honom att gå med på!

JS:
Varför kan det inte innebära att:
a skatten på låga inkomster sänks radikalt.
b att skatten sänks för småföretagarna så att dom kan anställa flera ?
Högskatte-samhället slår hårdast mot låg -och medelinkomsttagarna, som betalar mer skatt än vad dom får valuta för. Bara för att jag känner att jag kan leva på min lön betyder inte det att jag inte skulle fått större marginaler med lägre skatter och möjlighet att arbeta mer och tjäna mera pengar, på mitt arbete.

YP: Någonstans måste pengarna tas, om vi vill ha "vård-skola-omsorg" med kvalitet. Därför måste, som jag ser det, det totala skattetrycket vara högt även i fortsättningen, frågan är bara var man ska "ta" pengarna. Jag tycker ju att de som har råd ska få betala...
F ö har jag inget att invända mot det du säger, klart att det bästa är att alla kan leva på sin lön, utan bidrag.

Hur vanligt är det egentligen att två förvärvsarbetande vuxna med barn inte kan leva på sin inkomst utan måste få bidrag och då menar jag inte "bidrag" som alla får? Jag har ärligt talat inga sigffror, men resonemanget känns lite som moderat valpropaganda från 80-talet... Någon som kan upplysa mig, utan att gå upp i limningan?

Utöver detta 50 skatt och kraftigt begränsad rätt till avdrag.