|
Inlägg #1: Postat: 2004-03-15 15:19:00
|
|
Sunny |
Mycket tänkvärd. Jag lever oxå i en slags symbios med döden å ena sidan: livet å den andra. Jag har tänkt på de här sakerna ända sedan jag varit liten flicka så jag försöker leva i nuet: Gårdagen är förbi o morgondagen kanske inte kommer.
|
| |
|
Inlägg #2: Postat: 2004-03-15 16:01:00
|
|
livet är en dödskamp! |
Bra Maja! Det enda vi med säkerhet vet här i livet att vi ALLA kommer att råka ut för, det ska vi inte få tala om! Snacka om förträngning!
|
| |
|
Inlägg #3: Postat: 2004-03-15 17:11:00
|
|
Catherine |
Visst är det så att döden lär oss leva, funderar på signaturen nedan.. livet är en dödskamp skulle vilja säga att livet är en livskamp, en kamp om att våga leva. Fin text förresten!
|
| |
|
Inlägg #4: Postat: 2004-03-15 20:52:00
|
|
Thom |
En lite tröst om "livet" efter döden, av filosofen Schopenauer: Folk bekymmrar sig vad som ska hända dom efter döden men ingen bekymmrar sig för hur dom hade det innnan dom föddes! På precis samma sätt, enligt S. och det var väl inte så dåligt, "såvitt jag minns": !
|
| |
|
Inlägg #5: Postat: 2004-03-16 11:05:00
|
|
sten |
Visst blir man medveten om glädjen att leva om man drabbas av sjukdom. Leva i nuet är vad det handlar om för alla, I psykologin som i vardagslivet"Var dag har nog av sin egen plåga"
|
| |
|
Inlägg #6: Postat: 2004-03-16 12:56:00
|
|
Anders |
Vilken bra text, det är precis sådär jag försöker träna mig att tänka. Jag har dock förmånen att inte i dagsläget ha någon sådan sjukdom men det är ändå nödvändigt att bli vän med döden för att kunna leva. Jag anser inte att döden är motsatsen till liv utan tvärtom en del av livet. Utan liv inget död och utan död inget liv typ.
|
| |