|
Inlägg #1: Postat: 2004-02-11 19:16:00
|
|
Biff |
"Livet är meningslöst" menar den. Men stryker dock ordet "meningslöst". "Sanningen finns inte i några fåtöljer" är väl vad som kan känneteckna hela dikten, men varför ska man läsa den då? Det blir ju en emotsägelse, och ett avståndstagande till sig själv och litteratur i allmänhet. Dikten försöker just att beskriva Sanningen, men till vilken nytta i så fall?
|
| |
|
Inlägg #2: Postat: 2004-02-11 19:16:00
|
|
Biff |
Eller föröker den i sin otolkbarhet beskriva att det inte går att beskriva sanningen? Men det är ju en sanning i sig, vilket motsäger dikten... Vad får jag då ut när jag läst dikten förutom en massa vackra formuleringar? Ingenting! Men och andra sidan, vad får jag ut av livet när det är slut...
|
| |
|
Inlägg #3: Postat: 2004-02-11 20:44:00
|
|
Sofia |
Oh, vad roligt! Äntligen en kommentar med substans. Ska försöka svara på detta klaustrofobiska utrymme. Först tempusväxlingen, den är ett resultat av ett ohämmat skrivrus, där passerade minnen blandar sig med nuet. Jag säger inte att uttrycket är särskilt lyckat, men så var det när dikten kom till.
|
| |
|
Inlägg #4: Postat: 2004-02-11 20:45:00
|
|
Sofia |
Tvärtom, livet är inte meningslöst. Kort, det jag vill säga är att diktjaget väljer att leva gång på gång, oavsett vad som händer, och ”levandet” finns inom oss bara vi lyssnar till det. Runt omkring oss sker och finns så mycket som vi för stunden definierar som livsviktigt.. det kan vara en partner, en uppgift, förebilder, familj skönhet, trygghetsfåtöljer, u name it, men allt detta är förgängligt och skört.
|
| |
|
Inlägg #5: Postat: 2004-02-11 20:46:00
|
|
Sofia |
Om vi vänder oss från detta, vad finns då kvar att leva för? När känner man att man lever som mest? Jag har min tolkning av det, du har nog din. För mig är skrattet och den oförstörda attraktionen som mest kittlande. Ett wehaa, rakt genom själen. Visserligen förgängligt - ett skratt är över på några sekunder, en attraktion glider snart över i inget eller konceptuella tvåsamheter. Men där har man ett val att göra – att slås ner eller andas. Dessa två ”wehaa” kommer alltid tillbaka.
|
| |
|
Inlägg #6: Postat: 2004-02-11 20:47:00
|
|
Sofia |
Själv förundras jag över den kraft som finns inom, trots vilket jäkelskap som än händer. Det är som ett ständigt fnitter på axeln, en ljus ton som bryter igenom allt. Och när man väl kommer på det – jävlar, vad mycket lättare det blir att leva i nuet. För varför få ut någonting av livet när det är slut....? Tack för uppmärksamheten Biffen.
|
| |
|
Inlägg #7: Postat: 2004-02-12 08:47:00
|
|
AC Collin |
Det här är Sourze när det är som bäst!
|
| |