Valt inlägg:
Om vi vänder oss från detta, vad finns då kvar att leva för? När känner man att man lever som mest? Jag har min tolkning av det, du har nog din. För mig är skrattet och den oförstörda attraktionen som mest kittlande. Ett wehaa, rakt genom själen. Visserligen förgängligt - ett skratt är över på några sekunder, en attraktion glider snart över i inget eller konceptuella tvåsamheter. Men där har man ett val att göra – att slås ner eller andas. Dessa två ”wehaa” kommer alltid tillbaka.
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?