|
solveig |
Tackar och bockar! Hm, kommer att tänka på Dantes Divina Commedia, Den Gudomliga Komedin. Var går egentligen gränsen mellan skådespel och verklighet? Är inte skådespel en verklighet i repris? Jag tror att de psykologiska föräldrarna är minst lika viktiga som de biologiska. Dem kan man välja.
|