Valt inlägg:
Tackar och bockar! Hm, kommer att tänka på Dantes Divina Commedia, Den Gudomliga Komedin. Var går egentligen gränsen mellan skådespel och verklighet? Är inte skådespel en verklighet i repris? Jag tror att de psykologiska föräldrarna är minst lika viktiga som de biologiska. Dem kan man välja.
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?