Finns jag?

"Då tanken om illusionens tvivel framträder, vet du att det finns 50 för dess sanning.

Men vilken sanning ?

Illusionens eller Ickeillusionen ?

Men hur kan en illusion vara sann,
då det falska är IckeExtensiellt ?

Vi finns inte, det är världen som finns.Utan världen hade vi inte existerat. Där vi existerar är någon helt annanstans.

Och du vet var.

Men du finns!

Det går nog inte att bevisa... Vi tror att vi finns, visst. Vi upplever det. Men bevisa för någon annan?! Kan man ens bevisa för sig själv att man finns? Kan man vara säker på att det man upplever verkligen är "Verkligt"??!?

Hos mig är ditt namn inpräntat i varje fall. Du var den första som kommenterade mig här på Sourze. Det var första gången jag skrev och ditt svar var positivt. Jag blev glad och sporrad till att skriva mer - så tack för det, du tvivlare...

Efter som du har förmågan att skriva i jag-form så finns du, men det du ska fråga dig i stället är väl kanske om alla andra finns?

Personligen har jag sedan länge, spontant haft ståndpunkten att jag existerar. Jag tycker att det fungerar bra. Man kan säkert välja att, i alla fall för en kortare tid, uppfatta att man inte existerar och få ut något av det. För mig är sådant dock underligt och leder ingenvart. Återvändsgränder som det inte finns anledning att dröja i finns både i den fysiska världen, i känslolivet och i tankelivet. Det är inget särskilt med det.