Valt inlägg:
Personligen har jag sedan länge, spontant haft ståndpunkten att jag existerar. Jag tycker att det fungerar bra. Man kan säkert välja att, i alla fall för en kortare tid, uppfatta att man inte existerar och få ut något av det. För mig är sådant dock underligt och leder ingenvart. Återvändsgränder som det inte finns anledning att dröja i finns både i den fysiska världen, i känslolivet och i tankelivet. Det är inget särskilt med det.
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?