Att skära sig hel

Flertaliga är de diskussioner där jag mött på motstånd i form av "jag föddes så här" från depp-drottningarna. Vaddå skitsnack? Man föds inte till att bli en viss människa, det vet alla. De saknar distans, motiverar sina handlingar med andras ondska, är inte sällan rädda för, eller direkt motvilliga att utvecklas, och detta murar in dem i den situation de befinner sig i. Således blir det alltså mycket svårt, om inte omöjligt, att hjälpa dem.

Jag vet att det min text saknar är någon form av konkret lösning. Problemet är ju, precis som du säger, att dessa människor är beroende av sin "depression". De vet inte riktigt om de vill komma ur den, för de vet inte vilka de skulle vara om de inte var deppiga.

Fast problemet i de här ungarnas martyrdom är ju just att de bara tänker på sig själva, och inte alls offrat sig för någon annan, därför gillar ingen dem mer bara för att de mår dåligt.

Du Erik, deprimerade människor är ofta handlingsförlamade. Det hänger liksom ihop.

Jolin. Ang. svar 5: Det var inte länge sedan alla i landet var bekännande kristna. Vi har kristendomen i bakhuvudet antingen vi vill eller inte tror jag. Längst fram i kyrkan finns den främste inom kristendomen fastspikad på ett kors. Detta är alltså föredömet. Dags att frigöra sig från den sura delen i det kristna arvet? Men hur?!?

Du vet, det är sant som Anna Li säger. Om de personer du stött på verkligen lider av sjukdomen Depression, så är det inte så konstigt att de själva inte kan komma ur sitt tillstånd. Det är nämligen ett djävla projekt bara att ta sig ur sängen då. Men eftersom du vill sparka dem i röven så antar jag att de "bara låtsas"? Och det är något jag råkar förknippa med svartrockeri, sorry om det var fel ord.

Och just det, medan jag ändå är igång, vad är de olika grupperna, egentligen? De som skär sig och döljer det, de som skär sig och stilar det? Och av dessa två skulle det alltså vara en som är mer äkta, mer "på riktigt" deprimerad? Som sagt tycker jag inte det spelar någon större roll volken av dessa två grupper man tillhör, eftersom jag inte ser någon större anledning att dela upp dem, annat än för syns skull. Mitt resonemang rör ändå olyckliga människor som skär sig i allmänhet.

Och nej nej nej, jag menar inte att man kan påstå att en del är "på riktigt" och andra inte. Det vet personen bäst själv.

Om de inte hade problem med motivationen och viljan, skulle de inte längre vara så nere som de är, och deinitivt inte skära sig, eftersom jag förutsätter att ingen innerst inne vill må dåligt, då det i längden är självestruktivt oc människan i gruden alltid syftar till sin egen överlevnad. Varför behöver annars de som ta livet av sig genom att dränka sig alltid en sten? Därför att människokroppen aldrig vill dö av sig själv, och de kommer till slut simma mot ytan, vare sig de vill eller inte.

Frågan är ju nu vilka rudimentära kunskaper inom biologi och psykologi jag saknar? Specifiera, tack.