Att skära sig hel

hohohaha. Det här är nästan värt att skriva en artikel om. Jag blir sågad jäms med marken av en grupp människor för att jag råkar fånga problematiken i att ingenting blir bättre bara för att man gnäller över det. Kan det bli bättre? Vad är nästa steg, att såga mig för att jag hävdar att jag har rätten till mitt liv, och därför störst makt över det?

Ojojoj, du hade inte kunnat svara bättre. Var har jag förvägrat någon hjälp? Vilken textrad i vilken skrift? Det kommer tyvärr aldrig att vara svagt att behöva hjälp när man har en cancertumör i huvudet, lika lite som det är svagt att behöva hjälp när man är deprimerad. Den som hävdar det är dum i huvudet.

Nepp, jag är mentalt handikappad vettdu och det kan jag skylla på in i döden. Bra svar får nån annan ge. Jag syftade till att man av din text får känslan av att deprimerade bara är lata och gnälliga djävlar som inte vill ta itu med sina problem. Har jag fattat fel?

Det finns inget taskigt i att konstatera det, hur man än vrider på saken. Det är så, punkt. Detsamma gäller för alla andra som har ett problem, vilket som helst. Jag ser inget ont i att motivera dessa människor att hjälpa sig själva och ta sig i kragen, en åsikt som bekant möttes av världens jävla ramaskri. Jag är väl medveten om att "ta sig i kragen" är bra mycket lättare skrivet än gjort, det tog mig flera år, och jag är fortfarande inte färdig med kragjäveln.