Hur som haver är dom jävligt döda

Jag börjar. 1. Saddam Hussein är president i Irak på livstid. Han är runt 60 år, och kan förväntas leva i 10-15 år till, kanske så mycket som 20, om han inte dör av naturliga orsaker innan dess. Dvs mördas, vilket i hans kretsar är den mest naturliga döden. ;- Och under tiden han sitter kvar som president så fortsätter hans förtryck av befolkningen, med avrättningar och tortyr till höger och vänster. Hur många civila kommer att dö i den situationen?

3. Samma som ovan, fast mardrömsscenariot - Sonen Uday tar över efters Saddam. Uday är bland annat känd för att vara psykopat och sadist, och han njuter av att skada andra människor. Han har våldtagit och mördat, och gått så långt att t o m Saddam anser honom vara en våldspsykopat. Hur illa är inte det, om t o m en dåre som Saddam tycker att det är illa? Och hur blir Irak under Udays styre? Med största sannolikhet värre än idag!

Och i och med att det i den här världen finns många skrupelfria säljare och producenter av sådana vapen är det förbannat naivt att tro att Saddam förr eller senare inte kommer att lyckas med konststycket att komma över kemiska/nukleära vapen. Sovjetunionens kollaps ledde t ex till att ungefär hälften av landets miniatombomber ryms i en resväska gav sig ut på vift. Och vad händer om ett eller flera sådana hamnar i händerna på Saddam?

Och det här urartar i vissa fall till stöd för Saddams vidriga regim. Tro mig, jag asvkyr tanken på att civila får sätta livet och hälsan till i krig, oavsett om de heter Hamid och bor i Bagdad och dödas av amerikanska bomber, eller om de heter Joe och bor i New York och dödas av kapade flygplan som av terrorister styrs in i de byggnader de arbetar i. Skillnaden är dock att Hamid i Bagdad inte är måltavlan för de amerikanska bomberna, medan Joe i NY liksom de övriga offren ÄR måltavlorna!

Oj och här skenade vi iväg långt in i framtiden med presumtiva, armageddonvisioner där storstäder försvinner i radioaktiva stoftmoln. Måste säga att jag blir en smula impad av dina uppenbara talanger, skriv en novell! nej det var inte sarkastiskt.

För att enklast summera mina åsikter och din...harang....Att godtyckligt anfalla ett land och inleda ett krig baserat på spekulationer om vad om eventuellt kommer hända i ett - i detta ditt fall ganska långt bort - framtidsperspektiv är naturligtvis inte acceptabelt. Det öppnar för perspektiv som jag inte ens i mina vildaste mardrömmar vill tänka på.

Och angående framtidsperspektivet är det knappast så avlägset som du tycks tro. Det ligger inte längre fram i tiden än att följande kriterier måste hinna uppfyllas. 1. Regimen kommer i kontakt med lämplig säljare av massförstörelsevapen. 2. De kommer överens om pris/leverans/osv. 3. Betalning sker och varor levereras. 4. Regimen använder de nya "leksakerna".

Se på Sveriges historia: Vår självständighet räddades en gång i tiden av engelsmännen, som förhindrade en invasion av danska och franska trupper. Vad hade hänt om alla kört med parollen "var och en sköter sitt" då?

Skulle vara roligt om du utvecklade din analys av mig kan jag kalla dig dataskärmsanalytiker då kanske? och talade om - baserat på det du vet om mig, du som ser helheten, vilken mat gillar jag bäst? vilken färg är genomgående i min garderob och vilka säkra matcher bör jag enkelkryssa på stryken i helgen?

Jag förväntar mig inget mindre än en ursäkt från din sida, annars bordlägger jag vidare diskussioner med dig.