|
Ann-Katrin Israelsson |
Jag läste den från början till slut på en gång, och det säger mycket. Är förtjust. Så här ska det vara.
Döden och medvetandet-eviga frågor. Sopandet... Känner igen mig där. Frågan är vad som är värst- att sopa ingenting eller att sopa smuts som aldrig tar slut. Kanske det är smutsen som får mig att inte somna in? En mening med arbetet.
|