|
Ingrid O Losell |
Jag har läst din text flera gånger och varje gång jag kommer till stycket "Men ändå var allting helt nytt," stiger tårarna i mina ögon av igenkännandet. Min förlust är mer än 15 år gammal - då förändrades allt och ändå inte. Vilken enastående beskrivning, Lovisa!
|