|
Inlägg #1: Postat: 2002-11-23 23:50:00
|
|
suz |
jag känner igen mej, jag är svensk,ursvensk,det var så här när jag var liten, ute på stan med mormor, mötte bekanta,släktingar mm sen spårade det ur och det var nån slags modernisering och utaförskap för man flyttade til storstäder där man inte kände nån o tappade bort hälsningsproceduren, om nån generation så finns den inte kvar hos er heller, tråkigt nog, för jag hatar att titta åt sidan,
|
| |
|
Inlägg #2: Postat: 2002-11-24 02:37:00
|
|
Staffan Huss |
Jag känner också igen mig - så här var det på 60-talet när jag var barn. Det skulle hälsas och utbytas artighetsfraser mm med släkt, vänner och grannar. Det beteendet måste ha försvunnit under 70-talet; som jag minns det var det då nästan fult att ta i hand när man hälsade på någon undantaget gamla människor. Tiderna förändras...
|
| |
|
Inlägg #3: Postat: 2002-11-24 07:11:00
|
|
Man |
Visst, som det antyds i de andra kommentarerna så finns sådana här artighetsregler i alla kulturer. Men de kan också förändras när kulturen och de sociala omständigheterna förändras.
|
| |
|
Inlägg #4: Postat: 2002-11-25 18:23:00
|
|
klas |
Hehe, kommer ihåg när jag flyttat till england. Antar att jag hade en rätt sporadisk uppfostran hemmifrån eller så var det språkchocken. Hursomhelst, tog evigheter innan jag fattade att ett enkelt "fine thanks" var allt som behövdes, inga långa utläggningar om hur jag mådde.
|
| |
|
Inlägg #5: Postat: 2002-11-26 08:12:00
|
|
jensa |
intressant som fan!! har alltid tyckt att det ser så spontant o hjärtligt ut när invandrare morsar på varann, men det är alltså minst lika mycket falsk o spelad trevlighet där som när man som svensk istället låtsas att man inte ser den där gamla klasskompisen man varken har lust eller tid att stå o byta floskler med.
|
| |
|
Inlägg #6: Postat: 2002-12-26 12:09:00
|
|
dihe |
kaenner precis likadant, har det precis likadant.
orkar du inte kan du alltid goera den beroemda "jag tittar aat ett annat haall" hela vaegen ;
|
| |