|
Inlägg #1: Postat: 2002-11-19 08:35:00
|
|
suz |
kan man stjäla någons sorg ?
man kan vara delaktig i någons sorg, ingen annan sorg är den andra lik,,men stjäla en sorg ?
|
| |
|
Inlägg #2: Postat: 2002-11-19 18:50:00
|
|
Z |
Jag förstår att du tagit illa upp av min kommentar, men den var inte illa menad. Avböj gärna negativa kommentarer i stället för att uppmuntra till dem om Du hellre vill det...
|
| |
|
Inlägg #3: Postat: 2002-11-19 18:52:00
|
|
Z |
Men eftersom Du författat en hel text om min kommentar enbart, så har du ju åtminstone funderat över kommentarens innehåll. Vad jag menade med min ursprungliga kommentar är svårt att förklara...
|
| |
|
Inlägg #4: Postat: 2002-11-19 18:58:00
|
|
Z |
...men om man säger som så här: När jag läste din text tänkte jag mig in i den omkomnes föräldrars situation. Hade de velat läsa den? Kanske. Vill de att andra ska älta händelsen i evighet? Kanske. Jag hade inte velat det om jag hade förlorat ett barn, inte velat skylta med det på nätet. Min sorg hade varit ordlös och helig. Detta är mina tankar.
|
| |
|
Inlägg #5: Postat: 2002-11-19 19:00:00
|
|
Z |
Tyck ni vad ni vill, men både när det gäller tragedier som andra sensationer finns det alltid för många människor som vill suga åt sig av den paradoxala äran av att stå i centrum, av att ha drabbats, nästan som ett "Jag mötte Lassie-fenomen".Det är ofta så, även om jag inte är säker på att du är en av dem. Jag tänker inte stjäla din sorg, men din text är fri för oss alla att läsa och begrunda.
|
| |
|
Inlägg #6: Postat: 2002-11-20 09:49:00
|
|
J |
Men är inte detta typiskt? "Tänk på föräldrarna." Vi är så rädda att möta sorgen att vi går långa omvägar runt de som förlorat en anhörig, istället för att gå fram och prata om de minnen man har. Att skriva en text efter flera år är knappast att "älta", tycker jag. Och jag blir faktiskt glad i själen varje gång någon säger något om min bror, att märka att han var omtyckt och en verklig människa, trots att jag för en stund kanske blir ledsen utåt vid tanken på att han inte finns mer.
|
| |
|
Inlägg #7: Postat: 2002-11-20 10:04:00
|
|
J |
"Jag hade inte velat det om jag hade förlorat ett barn" Jag kan bara säga att man har inte en aning om hur man reagerar förrän man själv står i den situationen, oavsett hur väl man tror att man känner sig själv. Och skatta dig lycklig för din okunnighet så länge den varar, istället för att irritera dig på andra som inte sörjer som de "ska".
|
| |
|
Inlägg #8: Postat: 2002-11-21 10:24:00
|
|
suz |
hans mamma gick ut i kvällspressen för at varna andra ungar för det farliga, DN hade en artikel i sin stockholmsbilaga men inte i övriga landet,
|
| |
|
Inlägg #9: Postat: 2002-11-21 10:28:00
|
|
suz |
jag har inte sett hans föräldrar då vi flyttade åt varsit håll för många år sen, så jag vet inte hur dom har det,,tänker ofta på dom,
|
| |