Valt inlägg:
Men är inte detta typiskt? "Tänk på föräldrarna." Vi är så rädda att möta sorgen att vi går långa omvägar runt de som förlorat en anhörig, istället för att gå fram och prata om de minnen man har. Att skriva en text efter flera år är knappast att "älta", tycker jag. Och jag blir faktiskt glad i själen varje gång någon säger något om min bror, att märka att han var omtyckt och en verklig människa, trots att jag för en stund kanske blir ledsen utåt vid tanken på att han inte finns mer.
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?