I samtal med Björn Ranelid

Inlägg #1: Postat: 2002-09-24 11:17:00
Whilde
Frågan är väl snarare vad som händer en författar"karriär" om man INTE kritiserar Björn Ranelid. Att släppa fram honom i en text utan att hävda sig själv på hans bekostnad är, i ankdammen, ett stolpskott. Sedan blir inte alla lika kåta på frosseri i passiv aggressivitet som du tycks bli, Sune. Mvh Whilde
Inlägg #2: Postat: 2002-09-24 11:38:00
Sune
Jag vill med en dåres envishet hävda att ett porträtt nästan aldrig blir trovärdigt om det inte finns en gnutta skepticism inblandad. Är verkligen Ranelid så UNDERBAR som du porträtterar honom? Journalistiisk trovärdighet ligger i nyansering - inte positionering inom, just det, ankdammen. Som du i högsta grad verkar vara en del av, eftersom du grundar din hyllning på det enda faktumet att andra hänger sig åt motsatsen.
Inlägg #3: Postat: 2002-09-24 12:00:00
Whilde
Missförståendet uppstår redan här: Ranelid är inte porträtterad som UNDERBAR, däremot är han citerad för vad han sa istället för vad journalisten ville att han skulle säga. Sedan är det alltid roligt att gå motströms när man skriver om en "osvensk" författare i svensk media.
Inlägg #4: Postat: 2002-09-24 16:11:00
Sune
Du slår krokben på dig själv: det verkar som om utgångspunkten för ditt journalistiska synsätt är en reaktion på hur andra gör. Inte en drift att skildra verkligheten som du ser den.
Inlägg #5: Postat: 2002-09-24 16:26:00
Whilde
Mitt journalistiska synsätt är att skildra ögonblicket bortom journalistiska normer, i det här fallet att sätta intervjuobjektet i fokus, låta honom tala till punkt, fånga en stämning. Vill du verkligen ha skepsis och kritik för skepsisen och kritikens skull, Sune? Som något slags onani?
Inlägg #6: Postat: 2002-09-24 17:23:00
jakob
Jag blev precis som Sune en aning skeptisk till intervjun. Jag har träffat Ranelid och det är pga av hans verbala förmåga och karisma lätt att bara "svälja" det han säger. Jag har inte följt debatten riktigt kring hans person, men personligen stör jag inte alls på hans "osvenska" stil.
Inlägg #7: Postat: 2002-09-24 17:24:00
jakob
Tvärtom tycker jag det är positivt med författare som vågar stå för sin sak och våga säga att han/hon är bra. Nej, det jag har svårt för när det gäller Ranelid är att han själv utger sig för att vara "folklig" bara för att han har spelat fotboll och läser lokaltidningen. Jag upplevde ett stort förakt gentemot "vanliga" människor och deras oförmåga att uttrycka på samma sätt som han själv. Han gav intrycket att han hade en mkt elitistisk "approach" till sina ämnen. Något du upplevde?
Inlägg #8: Postat: 2002-09-24 19:46:00
Whilde
Jag får svara dig så här, Jakob, att om jag märkt av några översittarfasoner då hade det avspeglat sig i texten. Just den här dagen, de här timmarna, fanns en engagerad och vidsynt ton i samtalet. Men jag är medveten om att Ranelid, precis som alla människor, är mer komplex än vad en artikel kan fånga. Hoppas jag i varje fall. Mvh Whilde
Inlägg #9: Postat: 2002-09-25 12:11:00
Sune
Svar till 5: Min poäng är att att ett porträtt nästan alltid tjänar i trovärdighet på nyansering. Väldigt få människor är odelat sympatiska, odelat spirituella, odelat onda eller elaka. När man som läsare möter en alltigenom positiv bild av en människa, blir man automatiskt lite skeptisk: kan någon verkligen vara så alltigenom bra? Och genast börjar man misstänka att journalisten har duperats, alternativt har en dold agenda.
Inlägg #10: Postat: 2002-09-25 12:14:00
Sune
Och att skildra någon på ett odelat positivt sätt av den enda anledningen att andra journalister gjort motsatsen, är ett ganska dåligt skäl. Frågan är väl egentligen: upplevde du honom EXAKT som du återger? Eller återger du honom som du tycker att andra journalister BORDE ha återgivit honom?
Inlägg #11: Postat: 2002-09-25 15:41:00
Whilde
Det är bara att beklaga din negativa syn/erfarenhet på/av människor, Sune. "När man som läsare möter en alltigenom positiv bild av en människa, blir man automatiskt skeptisk." Du verkar vara en misstänksam jävel om du ursäktar franskan.
Laddar...