sourze.se
Foto: Manfred Esser

Foto: Manfred Esser 

Sourze tar pulsen på konsert- och albumaktuella Sylvia Vrethammar

"Den evigt unga och internationellt erkända pop- och jazzsångerskan Sylvia Vrethammar har en fantastisk karriär bakom sig, som sträcker sig från slutet av 1960-talet till idag."

Foto: Manfred Esser

Den evigt unga och internationellt erkända pop- och jazzsångerskan Sylvia Vrethammar har en fantastisk karriär bakom sig, som sträcker sig från slutet av 1960-talet till idag. Hon är dels albumaktuell med nya plattan “MORE Champagne”, som släpptes i början av maj samt med konserten “Back in Town” på Stockholms konserthus 31:a maj. Sylvia Vrethammar – Back in Town | Konserthuset Stockholm

Sourze fick en telefonintervju med Sylvia som delar sin tid mellan Tyskland, där hon bor sedan många år, och Sverige.

- Sylvia, hur är dagsformen och känner du av några nerver inför din konsert på Stockholms konserthus 31.5?

- Jag mår toppen och ser så fram emot att få träffa min publik igen. Jag känner alltid av något, men det är så det ska vara. När man sedan väl står där med alla fantastiska musiker så försvinner alla nerver. Förra gången jag spelade på konserthuset var 2019, vilket blev en sådan stor succé att jag redan året efter ville göra om det, men så kom pandemin i vägen. Men nu är det äntligen dags igen.

- Vad kan du utlova på konserten denna gång och kommer den skilja sig från när du var där senast?

- Jag känner en stor längtan att återigen få stå på scen i Grünewaldsalen på tisdag och möta min publik, efter denna långa period då livemusiken helt upphörde. Mitt program kommer att ha både tillbakablickar samt låtar som introducerar mitt nya sound som träblåsensemblen som Magnus Lindgren har skrivit arrangemang till. Jag kommer vidare ha med mig min traditionella jazzkvartett men som denna gång kommer att förgyllas av ovan nämnda Woodwind Section. Musikerna som jag har valt kommer från både jazzens och den klassiska musiken värld.

- På tal om musiker, hur viktigt är det för dig att hitta de rätta musikerna när du spelar in dina plattor samt sjunger live?

- Det är A och O och jag har haft förmånen att ha jobbat med de bästa musikerna under hela min karriär. Min förre man Rune Öfwerman hade ett stort kontaktnät och har varit till stor hjälp för mig när jag valt musiker. Jazzmusikern, kompositören och arrangören Magnus Lindgren, som hjälpt mig med alla arrangemang till min kommande konsert, har även hjälpt mig att hitta nya och unga musiker som matchar min musikgenre. Svenske pianisten Filip Ekestubbe, som spelar på tisdag, är en av dem. Alex (Sylvia Wrethammars man sedan 2015, red anm) har även varit en stor inspiratör som jag alltid kunnat vända mig till.

- Sylvia, du är även aktuell med din nya skiva “MORE Champagne”, som släpptes i dagarna, har du alltid sista ordet när det gäller vilka låtar som kommer med, albumdesign och liknande?

- Ja, sedan mitt kontrakt med Sonet och senare Universal löpte ut, så har jag tillsammans med min man Alexander Gietz, varit min egen och haft den stora lyckan att kunna styra upp allt själv.

- Jag har lyssnat på din nya platta och slås av hur fint producerad och balanserad den är, musiken är kristallklar och din röst, som bara blir bättre med åren, svävar över i skön symbios. Speciellt tänker jag på låten ”Autumn Leaves” som är en personlig favorit.

- Ja, den är fin! Pianisten Simon Oslender, som bara är 24 år och lika gammal som jag var när jag debuterade 1969, är en fantastisk begåvning. Det är mötet mellan generationer som delar samma passion för jazzen som ofta ger fina resultat.

- Plattan består ju av dels av nya låtar, men även av låtar som blev kvar från ditt skivsläpp “Champagne” från 2006 och som du lagt nya sångpålägg på, och så finns det även med en ”antik” låt nämligen “A Flicidade” från 1985. Hur kom den med?

- Jag släppte A Felicidade på mitt album “Vortex” i ett nytt arrangemang men visste inte att jag även hade låten bevarad på en kassett som jag hade hemma sedan 1985. Jag kände först inte igen min egen röst och trodde det var någon som härmade mig, men är glad för denna, då den låter mer brasiliansk än den nya inspelningen.

- Vilka andra låtar är du stolt över på plattan?

- ”Can’t buy me love”, för vem har inte ett sug efter att få göra sin egen version av den odödliga repliken att det ”ej går att köpa kärlek”? Älskar gitarrsolot spelat av Bruno Müller. ”Mona Lisa”, som inleder plattan samt den direkt efterföljande ”Round Midnight” har en skön mogen jazzigare känsla som jag uppskattar.

- Lycka till på konserten på Stockholms konserthus den 31:a maj.

- Tack.


Fotnot: I samband med konserten kommer även Sylvias nytrycka magasin ”My Musical Journey” att säljas som ger en överblick över Sylvias makalösa karriär mellan åren 1969-2022.

 


Om författaren

Författare:
Mikael Björnfot

Om artikeln

Publicerad: 28 maj 2022 10:02

Fakta

Ingen faktatext angiven föreslå

Plats

Artikeln är inte placerad. föreslå

Dela artikeln

Länk till artikeln: