Luxembourg – det lilla EU landet med hela nio Guide Michelin restauranger

Foto: Per Sjödahl

Storhertigdömet Luxemburg (www.visitluxembourg.com) ligger mycket strategiskt till, inklämt som det är mellan Belgien, Frankrike och Tyskland. Landet har tre officiella språk: luxemburgska, franska samt tyska. Trots landets ringa storlek, 2 586 km2 med 626 000 invånare, varav cirka 50 procent är utländska medborgare, så erbjuder landet ett överraskande rikt kulturliv, yppersta kulinariska upplevelser och ett omväxlande landskap. Luxemburg är indelat i 5 olika regioner, var och en med sina speciella särdrag. Landet var ett av EG:s (numera EU) grundarländer.

Trots nuvarande situation med Covid-19 så är gränserna i skrivande stund fortfarande öppna. Det är emellertid tvång att bära mask på publika ställen som allmänna kommunikationsmedel, butiker, restauranger och myndigheter. Det är bekvämt och enkelt att från Stockholm exempelvis åka ner för en weekend. På drygt två timmar tar man sig dit med landets nationella flygbolag Lux Air. Flygplatsen ligger nära huvudstaden och det tar bara tio minuter med buss till de centrala delarna. Luxemburg blev den 1 mars 2020 unikt i världen då landets allmänna transportmedel, buss, spårvagn samt tåg, gjordes avgiftsfria. Staden Luxemburgs stolthet är den nya spårvagnslinjen, som öppnades för trafik tidigare i år och som, när den är färdigbyggd, kommer att göra det möjligt för resenärer att ta sig från flygplatsen till järnvägsstationen eller vice versa. Det finns hotell av alla de slag och prisklasser och bli inte förvånad över att höra EU:s samtliga språk talas på stadens gator, då bland annat EU-domstolen huserar här. Man kan inte undgå att se dessa byggnader när man tar sig från flygplatsen in till staden.

Staden Luxemburg är mycket promenadvänlig och här hittar man exklusiv shopping i form av märkesbutiker längs exempelvis Grand-Rue och Rue Philippe II. Här finns även fin arkitektur. Det byggs enormt mycket i landet och så även i Lux city, invånarna i landet kallar landet för Lux. Men Gamla staden är intakt och mycket stämningsfull. Här finns både trevliga restauranger och caféer. Ett tips om man blir fikasugen är att besöka trevliga Chocolate House som ligger mitt i gamla stan. Caféet är känt för sin fina choklad och goda tårtor. Missa heller inte ett besök på den lokala marknaden på Place Guillaume II som är öppen onsdag- och lördagsmorgnar. Vill man köpa lokala viner rekommenderas ett besök på Vinocity som ligger precis intill marknaden. Här hittar man mängder av spännande luxemburgska viner från olika producenter, områden och druvor.

Det märks att Luxemburg är ett av Europas – och världens – mest välmående länder. Landets välstånd grundades dock rätt sent när man på 1800-talet fann järnmalmsfyndigheter i de södra delarna av landet och en världsledande stålindustri växte fram. Idag är Luxemburg känt för sina banker, som i och med Brexit, troligen kommer att växa sig ännu större.

På tal om näringar så har landet också ett mycket intressant vinområde med stora vinodlingar i Moselregionen (www.visitmoselle.lu) med anor ända tillbaka till 370 e. kr. Därefter har såväl krig som olika sjukdomar utrotat alla druvodlingar och inte förrän i modern tid har odling och tillverkning kommit igång igen på allvar. Regionen, med sitt fina strategiska läge med floden Mosel som en gränsdragare mellan Luxemburg och Tyskland bara 20 km från Luxemburg centrum, är värd ett besök inte bara för dess vin, utan också för att det böljande flodlandskapet med sina vingårdar är ett vackert område att röra sig i. Terroiren, eller jordmånen, här är tillsammans med det perfekta mikroklimatet en utmärkt grogrund för att göra regionens stora vinappelation Crémants de Luxembourg (www.vins-cremants.lu), ett högkvalitativt mousserande vin som enbart görs på de allra bästa druvorna, ibland som blends, flerdruvsblandningar, eller med enbart en druva.

För att matcha landets viner, men även för att erbjuda invånare och tillresta kulinariska höjdpunkter, har landet trots sin litenhet lyckats med den stora bedriften att rymma hela 9 (!) Guide Michelin restauranger, 8 enstjärniga och 1 med två stjärnor.

De flesta restauranger erbjuder såväl lunch som middag men har inte öppet alla veckans dagar, så det gäller att man, som vanligt, har koll på detta och gör sin bokning i god tid.

Det första restaurangbesöket av två, som vi gjorde under vår resa, inleddes med en utsökt lunch i Lux stads mysiga ”Grund”, en stadsdel med ett unikt läge på botten av en ravin. Vil man inte gå upp och ned tar man använder man hissen. Området är charmigt och rofyllt med Pétrusse-floden som fin stämningsskapare. Beläget i ett av Grunds bästa områden finns den Guide Michelin-belönade ”Mosconi” (www.mosconi.lu), som funnits i tjugo år på samma adress. Mosconi drivs av den italienska mästerkocken Illario Mosconi och hans italienska kockteam. När du anländer tas du flott emot av restaurangens serviceinriktade team och efter att du hängt av sig visas du in i den ljusa, trivsamma matsalen. Mosoncis matfilosofi är att göra maten från grunden av de bästa råvarorna som finns tillgängliga för dagen, vilket också innebär att menyn ändras dagligen. Efter att ha beställt ett glas Pommery som aperitif kommer Fru Mosconi, Simonetta, och hälsar välkommen och tar vår beställning. Parets Mosconi, som båda kommer från Norditalien, har bott länge i Luxembourg. Vi väljer den stora avsmakningsmenyn, som inleds med utsökta snacks, som exempelvis en kula av vit choklad innehållande Aperol. Ett annat snacks var en en Pizza fritta med härlig smak av solvarma italienska tomater. Till det färska nygräddade brödet får vi en fin siciliansk olivolja. Vi beställer sedan in det matchande vinpaketet, vilket visar sig vara ett lyckokast då mat och vin är i perfekt symbios med varandra. Druvan Chardonnay är inte så vanlig bland Luxemburgska vinodlare och det som finns säljer ofta slut snabbt. Ett sådant vin inledde vår lunch och hade en smörighet som var perfekt till den mjälla och fina krabbtartaren, som innehöll en frisk och fräsch smak av citrus. Foie gras, som jag normalt inte är något större fan av, var faktiskt, i det varma utförande vi fick den, riktigt god. Den första pastarätten, som sedan följde, hade en perfekt stuns och textur med marinerade sardiner och små bitar av kanderat citronskal på toppen. Den fyllda pastan med anka och selleripuré, som serverades därefter, hade en fenomenalt bra textur och smak. Till havsabborren, som jag alltid väljer när jag får tillfälle, serverades ett italienskt vin som passade perfekt till fiskens sälta. Sista varmrätten före desserterna var duva, som var utsökt komponerad med rostade plommon, salsa verde och pumpafrön, som gav en fin textur. Desserterna var andra höjdpunkter och bestod dels av en puré gjort på persimonfrukten och en glass smaksatt med gorgonzola och honung. Den andra desserten var fikon kokta i rödvin med svartvinbär, vaniljpannacotta och rödvinssås. Överlag var vårt besökt på Mosconi mycket lyckat och vi konstaterade att de var väl värda sin stjärna i Guide Michelin.

Trots landets litenhet är variationen stor om man ser till vad man kan uppleva som turist. En region av landet, som vi föll för, är landets nordöstliga del nära gränsen till Tyskland. Här är landskapet bedövande vackert och i Vianden känns det som om att tiden stannat när man vandrar uppför den slingrande bygatan, kantad med vackra gamla hus, upp mot den imponerande och fantasieggande borgen, som vakar över byn. Borgen är väl värt ett besök och har öppet året runt.

Från staden Luxembourgs centrum behöver man inte färdas länge för att komma ut på landsbygden. Endast tio minuters buss eller bilresa bort ligger det trevliga lilla samhället Frisange och det var dit vi styrde färden för vårt andra restaurangbesök före hemfärden till Sverige. Restaurangen var Lea Linster (www.lealinster.lu ), belägen i ett vackert gammalt hus vid huvudgatan. Här har restaurangen legat sedan 1982, då kocken Lea Linster fick sin stjärna. Hon har numera dragit sig tillbaka och ägnar sig bland annat åt att skriva kokböcker. Istället har 30-årige sonen Louis tagit över och han fick i dagarna ta emot pris som bästa unga kock 2021 i Luxemburg, ett prestigefullt pris som också visar på Louis stora framtida potential som kock. Vi kommer inte att bli överraskade om han kammar hem fler stjärnor vad det lider. Det som är sympatiskt med restaurangen är att det är möjligt att, utifrån de menyförslag som finns, komponera ihop en meny som bäst passar dina egna preferenser. Restaurangen är mycket sober och modern med stora fönster mot böljande ängar, en perfekt och rogivande inramning till de kulinariska höjdpunkterna under kvällen. Restaurangen var nästintill fullsatt denna söndagkväll och atmosfären internationell med såväl tyska som engelska och franska talandes omkring oss. Känslan av att vara europé är mycket stark här. Louis kom under kvällen förbi vårt bord och talade då om för oss att han tog över restaurangen efter sin mor 2017 och att 6 -7 kockar arbetar i köket en vanlig kväll. Han växte upp i köket och fick på nära håll se hur det var att arbeta som kock men valde initialt inte att gå i moderns fotspår utan påbörjade en karriär inom finansvärlden. Efter en tid återvände han trots allt till restaurangvärlden. Hans mål är att inom en snar framtid uppnå så många stjärnor det går att få. Vinlistan är mycket välkomponerad och innehåller de bästa producenterna från Frankrike och Italien men där finns även viner från nya världen samt Japan. En av rariteterna i vinkällaren är en Château Latour från 1956. Restaurangens tyska sommelier är mycket professionell och en mästare på att ta fram matchande viner efter personliga preferenser.

Till aperitif valde vi denna kväll ett glas Louis Roederer på magnumflaska som passade perfekt till aptitretarna. Bland dessa fanns en med japanskt inslag i form av tempurablad med en utsökt kräm på bland annat ägg och rädisor. Maten Louis serverar har en fin, helgjuten kombination av både strukturer och smaker. Här visar Louis även att han till fulländning behärskar teknikerna att väva samman smakerna av sött, salt och surt. Första amusen var en tunt skivad pilgrimsmussla och rödbeta som var en perfekt intro till det som komma skulle. När det goda brödet bars in var det färskt direkt från ugnen och serverades med tre olika slags smör, ett smaksatt med spirulina-alger, ett annat med lime och ett tredje traditionellt men icke desto mindre ljuvligt gott.

Krabban, som var den första ordinarie förrätten, var en djärv men lyckad komposition tillsammans med den goda majonnäsen baserad på curry och mango i härlig symbios. Krabban i sig var raffinerat skuret i mindre bitar. Till detta en Riesling från tyska Pfalz. Hummern, som var första varmrätten, var en smaksensation där det fina köttet gjorde sig bra med de goda tillbehören i form av en kräm gjord på kronärtskocka smaksatt med citrus och krispiga bitar av mandel. Till samma rätt serverades en elegant soppa med tunt skurna krispiga grönsaker som var ljuvligt goda och som skänkte en härlig struktur till rätten, som fick en perfekt följeslagare i den sydafrikanska Chenin blanc som serverades till. Efter hummern följde torsk med en utmärkt beurre blanc, kaviar och kress, utan tvekan en av middagens höjdpunkter med en välmatchande chardonnay från Libanon. En annan höjdpunkt blev den första kötträtten för kvällen – Wagyu biff serverad med svart vitlök, puffad potatis och majs. Den första desserten hette Granny Smith. Som namnet antyder rörde det sig om en äppeldessert och den serverades mycket snyggt i form av just ett härligt, grönt Granny Smith-äpple. En god dessert men förväntningarna man bygger upp utifrån utseendet och namnet motsvaras inte riktig av smaken, som är litet för söt och saknar den friskhet och fräschör som Granny Smith-äpplet associeras med. Däremot var den avslutande chokladdesserten med dess portvin en utmärkt avslutning på måltiden. Jag har alltid tyckt om choklad med citrus och kombinationen av choklad och passionsfrukt är oslagbar. Den friska passionsfrukten mot den mörka chokladen är en fullträff.

Vi är övertygade om att Louis inom en snar framtid kommer att se till att restaurangen får sin andra stjärna. Lea Linster är definitivt värd en resa i sig.
 

Av Mikael Björnfot 02 nov 2020 11:41