sourze.se

Idag skriker jag!

När jag startade min egen sajt var tanken att jag bara kompromisslöst ska kunna vara mig själv. Uttrycka mina behag och obehag. Lyfta det som exalterar mig och klanka ner på det som tynger mig. En kanal för mig för att lyfta de frågor jag tycker är relevanta. Kompromisslöst och obehindrat. En liten plats där jag får gör min röst hörd. Och idag känner jag fan ta mig för att skrika fastän det inte är på min egen sajt.

Mitt namnval, Legallyblonde.se, var lite en sarkastisk käftsmäll på alla de skeva fördomar och uppfattningar som finns om blondiner. Om du klickar runt på min sajt kommer snart se att jag skriver lite mer ingående om detta. Men självklart är det inte enbart fördomar mot blondiner som gör mig förbannad, utan snarare fördomar rent generellt sett.

För fördomar och generaliseringar mot blondiner bleknar jävligt snabbt när jag jämför med en rad andra ogrundade fördomar mot olika människogrupper. Inte minst de senaste de åren har det hela tillsynes tagit sig nya uttryck. Även fast dessa fördomar säkert legat och grott länge hos många människor. Men så som jag ser det har det hänt något. Återigen färgar medias inflytande av sig. Och alltid är det någon som ska stå i skottlinjen.


Vem blir det svarta fåret?

Just nu verkar det främst som att det är skäggiga män och beslöjade kvinnor som får agera svarta får. Någon måste ju axla ansvaret. Efter en rad tragiska incidenter, utförda av dårar, är en stor del av jordens befolkning helt plötsligt potentiella terrorister. Hur går den matematiken ihop? Större delen av offren råkar ju faktiskt vara muslimer och trots det känner sig många skärrade när de ser en kvinna i slöja. Det är skrämmande att ser hur påtvingade verklighetsuppfattningar förankrar sig och får människor att helt sätta rationellt tänkande åt sidan. Speciellt när de händer i vår egen världsdel. Men om dårskapens offer råkar komma från en plats utanför ett visst streck på vår världskarta händer något. Inga flaggor på profilbilderna på Facebook. Inte ens en tyst minut. Istället inför vi gränskontroller och pratar om potentiella farhågor.


Bestraffa empati och akta dig för känslor

För att inte tala om tiggardebatten. Hur man ofta hör folk helt vända på steken. När nöden som så många människor faktiskt befinner sig helt plötsligt blir synlig utanför tv-rutan är det inte lika lätt att distansera sig längre.

Så vad gör man? Skänker en tjuga? Man kanske går med i någon välgörenhetsorganisation eller skänker gamla kläder? Tydligen inte. Istället blir man arg. Och visst kan ilska vara befogat. Så blir man arg på korruptionen i de länderna som helt hänsynslöst försätter människor i så här tuffa situationer? Män, kvinnor och barn. Såväl gamla som unga. Såklart inte. Istället blir man arg på kvinnan som sitter utanför ICA och tigger pengar i minusgrader.

I slitna kläder sitter hon med en papperslapp i handen. På bruten svenska vädjar den om hjälp. Hon sitter där i timmar utan att röra sig. Hon belönar varje allmosa med ett plågat leende och ett svagt ”thank you” eller ”god bless you”. Hur vågar hon? Med vilken rätt får denna fräcka tiggarkvinna oss att känna något? Hon får ju en nästan att känna skuld för att man inte skänker något! När man precis varit och handlat ingredienser till sin fredagstacos och är på väg ut från ICA vill man ju knappast mötas av misär. Tanken var ju att köra hem genom vinterkylan och parkera sig i soffan framför Idol i sitt uppvärmda hem.

Lidandet får endast komma i tiominutersinslag på Aktuellt eller i form av memes på Facebook. Så kan man dela, och göra tummen upp och hela den där grejen. Utanför ICA blir det helt för verkligt. Man blir ju faktiskt rädd. Och så plötsligt händer det. De absurda lagförslagen och dåraktiga debatterna tar form. Helt plötsligt ser vi lagförslag på att förbjuda allmosor i vårt grannland. Och det är så jävla läskigt. När vi får en kontrast till vår priviligierade tillvaro svarar vi med att kriminalisera empatiska handlingar. Rädslan får oss att göra avkall på vår mänsklighet, och det är inget nytt.


Alla kan inte ha det lika bra…

Men vi har ju faktiskt trots allt förtjänat vår välfärd. I synnerhet de yngre av oss har jobbat jävligt hårt för att bygga det Sverige vi har idag, eller hur? Och hade vi fötts på en annan plats hade vi alla minsann tacksamt accepterat vår lott och stannat där vi var. I ett skjul på en lerig i åker någonstans på den rumänska landsbygden. I minusgrader, utan medborgskap, medborgarrättigheter och mat. Visst hade vi?

Och hade vi haft det relativt gott ställt hade vi såklart satt oss med våra barn på en skrikig båt med alldeles för många passagerare för att försöka ta oss över Medelhavet. Trots att vi vet att risken för att drunkna är väldigt stor. Jag menar, vad gör man inte för att utnyttja den västerländska välfärden och få gratis tandvård?


Om författaren

Författare:
stina89

Om artikeln

Publicerad: 30 jan 19:48

Fakta

Ingen faktatext angiven föreslå

Plats

Artikeln är inte placerad. föreslå

Dela artikeln

Länk till artikeln: