En tågresa genom Norrland

Visst är det onsdag idag ?

Det vore bra för jag tycker om onsdagar. De är så där lagom härligt svenska. Folk firar "lillelördag" och blir packade för att de inte orkar vänta tills helgen. En ursäkt att fly mitt i veckorna också när man just nyktrat till efter söndagmorgonens sista avslagna öl. Man sluta röka på onsdagar. Eller fastar. Barnen hostar och nyser och vill stanna hemma, för på onsdagarna har de alltid NO eller SO till långt in på kvällen och ska lära sig det periodiska systemet och om Archimedes och Einstein samtidigt utan att ha ätit nåt alls sen halv elva.

Själv tycker jag om att undervisa i idrott. UPP I RIBBSTOLARNA UNGDJÄVLAR OCH SEN HÄNGER NI I DE ROMERSKA RINGARNA TILLS LEKTIONEN ÄR SLUT. VAMOS. ACHTUNG !!!! Helst första lektionen så det känns att det är onsdag. Det är också trevligt med samhällskunskap. Att berätta om den svenska extremliberalismens uppkomst mitt under influensatider, samt att redogöra för demokratins grunder långsamt och trist inför en trött niondeklass. Eller att framkväka en nittiominutersföreläsning i psykologi just innan lunch och i falsett skräna om Jungs syn på det omedvetnas inställning till det hårdkokta frukostägget. Bara på onsdagar kan man skrika till med våldsam bas när nån slyngel sitter och somnar i bänken. Högt rakt in i örontrumpeten så att han sväljer snuset och ställer sig i givakt i sömnen.

Jag är sträng men rättvis. Behandlar alla mina elever med en hård och fast linjal. Av bambu. Speciellt på onsdagar. Då har jag den rutiga slipovern och de beigea gabardinbyxorna. De hornbågade glasögonen och min rutiga keps samt för stora fotriktiga pjäxor från Fjällräven och farfars gamla bruna lodenrock från 1966. Onsdagen är en beige dag. Den kan skifta lätt i smutsgult i bästa fall.
Jag kom till London en onsdag morgon och såg inte ett förbannat dugg på hela dagen för smogen. Det enda jag såg av Nelson var två jävla meter sten som försvann rakt upp i onsdagshimlen. I Hamburg en natt kom blev jag jagad ev tre beigea poliser för att det var onsdag och jag satt och somnade på perrongen.

När jag gick i skolan stoppade vi tuggummi i tillsynslärarens lås och rökte indisk tobak på toaletterna så hela skolan lyfte på onsdagar. Folk skiljer sig på onsdagar. Då jävlar ska helgens oförrätter klaras upp. Och nu ta mig fan har jag fått nog! Hundar bajsar rakt utanför porten så man halkar på trottoaren på onsdagar eftersom ingen orkar gå längre. Kvällspressen har stora extraupplagor om inget alls eftersom det är onsdag. Det är Sverige och mitt i veckan, och inget alls händer. Bara i andra länder och det är ju rätt bra ändå. Igår fick Malmö FF stryk med 8-0 mot Real Madrid. Det stod i tidningen. Sånt står det bara på onsdagar.

Jag ska skriva en bok som heter "Alla onsdagar i mitt liv. En tågresa i Norrland". Eller "En vandring genom Sveg halv sju en het onsdag morgon i juli medan dammet yr". Det ska blir det tråkigaste bok som överhuvudtaget har skrivits. Nånsin. Värre än "Våra vanligaste främmande ord" från 1972 av Östergren/Dahlstedt.
Om folk läser min bok på morgonen så kommer de att sova hela dagen och plötsligt är det torsdag och allt ska bli bra igen. Lampor kommer att blinka och hela livet åter vara en glad operett. Vi kommer att få en kortare arbetsvecka och tid och lust att älska istället för att fira "lillelördag".

Jag ska bara skriva den på onsdagar. Jag ska dricka rödvin medan jag skriver den. och äta fikon och dadlar i konjak ur ett glaserat lerkrus. Jag ska tända rökelse och ha det riktigt gemytligt i min koja. Fast det gör jag även om det inte är onsdag. Dricker rödvin alltså. Rödvin är gott. Jag ska äta ostbricka och mysa till det i skrivarhörnan. En Poeternas Ernst i flanellskjorta och nattmössa. Jag tror "Den längsta dagen" och alla Jaques Werups böcker är skrivna på onsdagar. Jag ska också skriva min då. Så blir mina onsdagar trevligare än alla andras.

Jag ska börja snart, för visst är det onsdag idag ???

Av Solsken 11 dec 2015 11:21