Ett krig!

Han satt längst in vid fönstret vid köksbordet med handen under hakan och tänkte, bakåt igen åter en dag, härda ut, försök inte förstå allt som hänt, men försök att härda ut. Hoppet om människan hade han för länge sedan gett upp. Efter att ha bevittnat ett krig och flytt till ett nytt land så skulle man kunna tro att det var över för hans del, men så fungerar vi tyvärr inte. Krigt levde kvar inom denna man till den dag han dog. 

Visst gjorde han allt i sin makt att få det så bra som möjligt för sin familj, i ännu ett nytt land, som konstnär kunde han livnära sig som reklamtecknare och bygga upp något nytt, men att ha ett krig inom sig och försöka slå sig till ro det är mer än någon kan.

Åter tillbaka till Sverige för att vara i den del utav värden både hans och hans fru ansåg var den vackraste platsen på vår jord, Skåne.

Genom att vara i den vackraste av platser och emellanåt kunna, med högt spelande klassiska skivor, måla de mest underbara av tavlor lyckades han således att finna ett sätt att härda ut, att kunna fly in i konsten med en sådan glöd att verkligheten kom längre och längre bort, om så bara för några timmar gjorde att han mäktade med att bära all den ondska han sett och känt.

Under alla de åren jag kände honom skrattade han två gånger, men han skrattade i alla fall två gånger och inte noll.

Både fysisk och psykisk tortyr sätter dessa spår och de sitter för livet, det går inte att resa ifrån eller på annat sätt fly, man måste leva med det eller ge upp och dö.

Således slutade andra världskriget för min morfar den 18 april 1980, och äntligen fick han den ro vi alla förtjänar, fast i livet !

Av Angus Liddell 18 nov 2015 14:31