Hur min tro på Sverige ändrades

Kära poltiker, 

Låt mig först säga att jag när jag var liten var jag den som rättade alla, att det heter chokladboll och inte negerboll. Jag var den som hade bästa vänner från bl.a. Indien, Marocko och Iran eftersom jag drogs till det faktum att dom härstammade från en annan kultur, och vi lärde av varandra. Vi hittade likheter och tog tillvara på varandras olikheter. Min far är från Slovenien, en del av gamla Yugoslavien. Han kom hit på 60-talet för att arbeta, och arbetade gjorde han. Det var inte många sjukdagar fram till hans pension för några år sedan.

Jag var alltid stolt över min pappa när jag växte upp. När jag gick i småskolan var jag den som var lite "annorlunda" för att jag inte var helsvensk, trots att jag är född här, och inte ens kan Slovenska särskilt bra. När jag i min ungdom träffade på s.k. nynazister som fanns här och var, på 90-talet, var jag alltid livrädd, men kom oftast undan efter "förhör", för att min far kom ju trots allt hit för att arbeta och hjälpte Sverige. Det fick mig att hata allt vad rasistiskt tänkande var, ännu mer. Jag var helsvensk men ändå inte. Och jag har i alla år kämpat, diskuterat, förlorat vänner, försvarat, rättat, och slagits för allas rätt att vara olika, allas rätt att oavsett kultur och härstamning få bli behandlade lika respektfullt. Jag har tidigare inte haft något emot invandring, självklart ska vi hjälpa dom som lever i misär, när vi har ett så fantastiskt land och såna resurser!

Men... dom sista åren har något i mig förändrats. Landet jag lever i har förändrats, och jag känner inte längre igen det. All trygghet jag känt i alla år är som bortblåst, och det har jag er att tacka för...
Jag försöker undvika nyheterna, för jag blir bara frustrerad och ledsen, men ändock kommer jag inte undan. Jag vill så gärna ha mitt underbara Sverige, där vi hjälper dom som behöver hjälp, men det har i sanningens namn, skitit sig rejält. Min dotter som är 12 år får inte röra sig ensam i samhället.

Jag hör, oavsett om jag vill eller inte, dagligen om incidenter runt omkring oss. Inte saker i "storstan en lördagsnatt", utan verkliga saker här hos det vanliga folket ute i landet. En kvinna med en barnvagn som nyligen blev utsatt för våldtäktsförsök mitt på ljusa dan, bara några mil härifrån. Tiggare i vår lilla "by" som taffsar på våra barn, och beter sig som skräp. Bedrägerier och inbrott regelbundet av utlandsregistrerade bilar. Vägpirater med ohyggliga metoder! Läste precis nu, om någon som stal pallar från företag för "dom skulle säljas för 20:-/st", och dieseltjuvar, men även våldtäkter och våldtäktsförsök... Våld!!! Och även MORD! Sånt jag inte ens orkar gå in på mer här, men som vi alla vet.

Åter, min dotter får inte röra sig ensam ute! Jag har installerat larm, har lagt av med mina kvällspromenader och lagt drömmen om ett litet torp ute på landet, på hyllan, för det är ingen jag skulle våga ensam idag.

Samtidigt som det snålas på våra gamla, som ärligt talat, slitit röven av sig, för att göra det här landet till allt bra som det faktiskt var för några år sen, och det snålas på våra barn, som skulle fortsätta att hålla det här landet lika gediget, som våra gamla skapade det!

Miljardbelopp läggs dock på de människor som kommer hit och förstör vårt land! Vi ska flytta på oss, dom skrattar oss rakt i ansiktet, och beter sig precis som dom vill, för vi daltar och har obefintliga straff. Ta seden dit du kommer, existerar inte här! Hur förklarar man för sitt barn att vi inte kan sjunga Sveriges nationalsång, för att det kan vara stötande för en del? Är vi inte stolta över vårt land och vår ideologi? Nä, jag är inte stolt längre...och jag vet att de invandrare vi har, som VILL göra rätt för sig, sannerligen inte är det! Komiskt att när jag för första gången på 35 år, verkligen känner mig svenskare än någonsin, så är jag besviken!

Förstår ni kära politiker inte, att vi skämmer ut hela vårt land? Vi är inte bara dom småkorkade och roliga blondinerna i filmerna längre. Vi är det korkade landet, dit man kan komma och bete sig hur som helst, eftersom straffen ofta inte är lika hårda, som i hemlandet. Vi har blivit ett skämt...

Jag som har alltid har älskat andra kulturer och alltid velat hjälpa "alla fattiga i världen" har blivit rädd. Och det har jag er att tacka för...Jag har fått omvärdera hela mitt liv och mitt synsätt p.g.a. hur det ser ut i vårt land idag, och många, många fler med mig.

Kanske, kanske....är det dags att flytta till något av de land, som våra nya medborgare kommer ifrån. Antagligen så har de mycket hårdare lagar, och de som vill missköta sig bor väl redan "någon annanstans"...

 

Av Angelin 19 jun 2015 14:25