Alliansen kommer vinna nyvalet genom ett smygnärmande till SD

Jag hatar politik. Alla som innerst inne gör det tror jag gör så för att man vet att politik ytterst är transparent. Från långt innan renässansförfattaren Machiavelli satte fingret på det med sin idékrönika ”Fursten” med receptet för vad som utmärker en regent, skriven på 1500-talet, där han omnämner resultatet som viktigare för en regent än moralen, till långt efter dagens politik - handlar politik i grunden om att tillskansa sig så mycket makt som möjligt, med alla medel tillåtna. För att först med makten får man medel att påverka. Denna princip omnämner jag i fortsättningen som regeringsprincipen, i brist på större kreativitet.

Utifrån regeringsprincipen tänker jag därför ge mig på de antagande som verkar logiska för mig utifrån att de följer denna grundläggande premiss.

Men jag vill börja med denna första spekulation. Jag tror detta; att Jimmie Åkessons sjukskrivning varit ett taktiskt drag, att man därför redan innan sjukskrivningen av Åkesson och tillsättningen av Mattias Karlsson hade bestämt sig för att fälla regeringens budgetförslag. Någonstans direkt efter valresultatet då man förstod att det var möjligt - och att såväl hotet om nyval som nyvalet i sig skulle vara gynnande för partiet. Med ett temporärt nytt ansikte så kunde man sponsra att gå mot praxis och fälla regeringen utan att tilltaget riskerade att fälla en skugga på frontfiguren Åkesson. På så vis, enligt regeringsprincipen, så gjorde SD helt logiskt rätt i att fälla regeringen, även om man samtidigt följaktligen röstade mot många av de frågor man gick till val på; bl.a. bättre vård, särskilt för de äldre och höjd A-kassa. Som många redan insett är partiet ett enfrågeparti som vill begränsa det de med emfas kallar för massinvandringen. När de ställer bilden av de sjuka, de utmärglade åldringarna och de arbetslösa mot invandrarna så är det inte de förstnämnda gruppernas rättigheter man tänker på främst. Beslutet att rösta mot de Rödgrönas budget, som var förmånligare för dessa grupper än Alliansens budget och historia av två mandatperioder av utförsäkrade arbetslösa och sjuka, synar denna, deras bluff.

Jag står fast vid att jag tror att Åkessons sjukskrivning och Karlssons temporära tillträde inte var en slump. Och att SDs starke affischnamn Åkesson kommer att tillfriskna mirakulöst snabbt inför nyvalet. Medan Karlsson fick figurera som gästspelet som stod för den obekväma bluffen, kommer tempelriddaren som kan fortsätta kriga för de rättfärdiga och fortsätta med framgångsretoriken om att den ena gruppens bröd är de andra gruppernas död. Detta tror jag mest på för att det var det första jag tänkte på när jag hörde talas om sjukskrivningen.

Utifrån samma argument, om vikten av ett karaktärsbyte för möjligheten till politisk kursändring och regeringsprincipen, siar jag detta om moderaternas valstrategi:

Moderaternas nye partitopp kommer inte stå bakom Reinfeldts "Vi måste öppna våra hjärtan"-retorik som många analytiker menade på var ett taktiskt misstag. De flesta nya väljare som SD fick kom från moderaterna, nu har Moderaterna ett nytt läge att ånyo få regeringsmakten. Det enda strategiskt rätta för dem vore därför att fortsätta hyckla med att man tar avstånd från SDs politik men ändå gå i ny riktning; linda in ett sammarbete med SD på ett lättsmält vis. T.ex genom en retorik med andemeningen "Vi kan inte ignorera en så stor del av väljarna och deras önskan (vinna väljare från SD), och för att få ett stabilt styre och slippa ett destruktivt politiskt vakuum som ett läge utan tydligt regeringsalternativ (bortförklara sig) så är vi beredda att kompromissa med SD (vinna röster från SD och bortförklara sig) i vissa frågor utan att förlora de ideal vi står för (Behålla sina väljare som i grunden är mot SD)"). Det är denna riktning som SD bäddar för genom att säga att vi fäller alla budgetförslag som inte ger utrymme för vår politik. Dessa kompromisser tror jag kommer att diskuteras bakom stängda dörrar mellan representanter för SD och Moderaterna, eftersom de Rödgröna är minst villiga att samarbeta med SD. Troligen började bägge partierna tänka på någon form av närmande så snart nyvalet blev ett faktum. I grunden kan Moderaterna argumentera att de var med och fällde regeringens budgetförslag utifrån att de inte vill svika sina ideal och väljare, men det är knappast ett oreflekterat val som bara plötsligt skulle leda till nyval. Utan möjligheten till makten, regeringsskiftet styr utifrån regeringsprincipen. Genom att närma sig SDs politik kan man alltså också få tillbaka många av sina väljare som gick över till dem, vilket skulle bli ännu mer logiskt utifrån att Moderaterna spås av kompetenta analytiker förlora mest på ett nyval.

De Rödgröna, med Lövén och Sjöstedt som främsta retoriker, kommer att göra allt för att synliggöra detta politiska spel genom att upprepa mantrat ”Antingen samarbetar ni med oss eller med rasisterna (Sjöstedt, som har minst väljare som lämnat för SD i valet )/ett främlingsfientligt parti (Lövén, vars parti hade fler väljare som lämnade för SD)”.

Jag kan inte förutspå valresultatet av nyvalet, men jag kan säga så här mycket; Förloraren när regeringsprincipen styr är moralen och resultatet kommer att gynna de med minst skrupler, om inte hycklarna synas.
 

Av Marius Alkhatib 05 dec 2014 10:34