sourze.se

Ring svärmor och gråt

Tankar om frihet och kärlek av en sjukskriven Poet i ett löparställ.

Go kväll!
Vad gör en sjukskriven Poet förutom att han inte äter knäckebröd, blodiga biffar eller råa morötter ety han av tandknäckaren är förbjuden att så göra. Jo, han sörplar i sig musli med bär och dricker kaffe utan socker, ett annars oumbärligt ämne, vilket också är strängeligen sagt nej till, då man har skador i munhålan eller foderluckan som en lantlig vän till den tandlöse skalden brukar formulera detta inkast eller utlopp.

En annan vän kallar det nåt annat eftersom han tycker Poeten är en ordbajsare av olidliga mått. Men det skiter denne i och tjatar på så man glömmer var han började.
Så, vad gör då en sjukskriven Poet? Otrevligt ord det där förresten. Man känner sig nästan som en brottsling och tycker sig se smygande pensionärer i nyponsnåren och höra tissel och tassel både i buske och talltopp.

Jo, Poeten har redan dragit på sig löparstället och sitter startgroparna, nåja ,snart i alla fall, för en 15 kms runda i Tröstlösa Träsket, för ett vädrande fladder om värdelöst väder med Herr Älg och för att överlämna en skamsen liten present till Herr och Fru Padda för det ihärdiga hoppandet på näckrosbladen under Poeternas NyZeeländska Jopphejdi i lördags varvid vi skrämde alla hundratalet ynglen ur sans och vett. Efter detta blir det pulpeten, bläckpennan, en liten sherry och fotogenlampan i stilla kontemplation tills barnen sparkar in dörrn framåt tre.....

Han hinner också tänka lite på livet, Inte på ekonomi, på ett svenskt val eller annat betungande och ointressant, utan på kärleken, På relationens strävan efter perfektionism, på vad som är fritt, på varför vi håller kvar fast vi känner oss instängda.
" Freedom´s just another word for nothing left to lose" tror jag det sjungs nånstans och det ligger mycket i det för många ...

Jovisst, frihet kan vara precis vad det låter som, men är sällan synonymt med lycka i längden, och slutar ofta med ensamhet och en gnagande längtan efter ännu mera frihet.
Längtan efter frihet är ofta en frustrerad flykt, en rädsla för ansvar, att förlora sig själv. Men inte för den grubblande skalden i Hwita Huset. Han tror på frihet under ansvar, frihet att i hjärtat mötas på halva vägen, på att sakta släppa efter på stålhårda principer, på anpassning under samförstånd,,,allt under förutsättning att det sker av fri vilja för att kärleken är stor nog. Inte för att man ser det som ett offer för att få bli älskad för sin egen skull.

Tantran är en vacker väg, Poetens väg, fast den så ofta misstolkas, förvrängs och smutsas ned av många i kommersiellt syfte idag, eller av människor som ser detta sätt att leva som ett sätt att få utlopp för sina egna lustar på andras bekostnad.. Tantran är inte konstig eller sjuk. Den är bara ett mjukt och tillåtande sätt för två älskande att komma ännu närmare varandra, närma sig kärnan till den kärlek.de delar. Skit i kurser och jippon. Läs en liten bok om det istället. Finns gott om på biblioteken.

Eller bestäm er för att dela allt, för total uppriktighet. Allt från era dunklaste sexuella fantasier till att ni smygäter godis på jobbet eller är rädd för svärmor och tycker illa om Löfbergs lila på morron. Be om Zoegas, Lås sovrumsdörrn och lek en lek i natten ni bara drömt

Glöm alla tvång och måsten. Att älska är också att bara vara nära utan krav på annat, på att vara till lags, på att fungera. Ring svärmor och gråt ut i luren. Det får inte finnas något ni inte kan dela öppet med varandra. Försök två veckor på det här viset. Ge det två veckor och se vad som händer. Jag lovar både skratt, njutning och tårar, kanske ilska, men låt det komma alltihop. Närmare än så kommer ni inte varandras hjärtan.

Först när man passerat det stadiet är kärlek en oändlig frihet och inte ett förkrympt rymningssäkert fängelse. Frihet för den idag osedvanligt djupdykande skalden är en samstämmig tvåsamhet. Frihet är tålamod. Frihet att göra vad han vill utan ett annat hjärta som slår i samstämmighet och harmoni är inte den tystlåtna frihet han önskar.
 
Poeten lever i en sådan tystnad. Han känner snart bara sina egna slag eka i bröstet men hänger kvar ännu en liten stund till. Det svider i fingrarna och han är på väg att släppa, fast det är långt ner och vem tar emot honom när han landar ? Kanske ingen alls, kanske nån han aldrig förut mött men känt i evigheter, eller någon han mött tusenfalt men aldrig nånsin känt...Han går sin egen väg med allt det innebär för en man som valt denna. Han längtar efter Zoegas på morron och fantiserar med sovrumsnyckeln i en kedja runt halsen.

"Som en droppe
ett ögonblick, en tanke
Som en droppe
längst ute på spetsen
av ett blad
håller jag mig kvar
i stormen
Men det räcker
att du andas
så faller jag
fritt" 


Om författaren

Författare:
Fredrik Lindskog

Om artikeln

Publicerad: 04 sep 2014 18:40

Fakta

Ingen faktatext angiven föreslå

Plats

Artikeln är inte placerad. föreslå

Dela artikeln

Länk till artikeln: