Sommaren och män som slår kvinnor

"Våld och övergrepp mot kvinnor beskrivs av regeringen som den mest akuta jämställdhetsfrågan. Nästa steg borde då vara att utbilda även semestervikarierna. Den miljardsatsning som skett har gjort en enorm skillnad, men denna överskuggas av att minst hjälp finns att tillgå när den behövs som mest."

Sommarmånaderna är våldets tid. De senaste tio åren har i genomsnitt 1850 anmälningar om våld i nära relationer gjorts under juli månad, och ännu fler anmälningar görs i juni. Antalet ökar varje år, 2004 gjordes 1500 anmälningar, förra året 2000. Samma mönster kan ses under julledigheten. När familjen är ledig och mer isolerad från arbetskamrater och vänner är de misshandlade nämligen mer utsatta.

Samtidigt är det under ledigheten som de mest kunniga inom området hos polisen, socialtjänsten och sjukvården inte finns på plats för att stötta de utsatta kvinnorna. Det är även då det är som svårast att få plats på kvinnojourens boenden och dessa ofta blir överfulla.

Precis som andra parrelationer börjar även förhållanden som slutar i misshandel med förälskelse och kärlek. De män som slår sina partners gör sällan det förrän förhållandet är stabilt och tillitsfullt. Normaliseringsprocessen, det vill säga att kontrollen över partnern ökar en liten bit i taget innebär att många kvinnor tror att misshandeln när den väl kommer är en engångsföreteelse. Barn, gemensam bostad och gemensam ekonomi är ytterligare faktorer som gör det svårare för kvinnor att lämna män som slår.

Dessutom är misshandlade kvinnor som mest utsatta när de väljer att bryta med mannen. Försök att avsluta förhållandet ses ofta av mannen som ett hot mot hans kontroll över kvinnan, vilket kan leda till en upptrappning av våldet och i värsta fall till kvinnans död. I snitt dödas 17 kvinnor per år av en man hon har eller har haft en nära relation till.

I juni kom en statlig utredning om våld i nära relationer i vilken just komplexiteten i dessa fall belystes. Att de olika leden som hanterar ärendena alla måste kunna bidra med sina kunskaper framställs som en grundförutsättning. Detta har regeringen insett och satsat en miljard på arbetet mot mäns våld mot kvinnor. Dessa pengar har bland annat gått till just utbildning av 70 000 nyckelpersoner. Kunskapen inom detta område är central för att skadan inte ska bli större än nyttan när våldsutsatta söker hjälp.

Satsningen har inneburit nya arbetsrutiner, metoder och strukturer. De myndigheter som genom sin verksamhet kommer i kontakt med våldsutsatta kvinnor har fått bättre förutsättningar för att kunna bemöta kvinnorna på rätt sätt redan från början och att kunna samverka myndigheter emellan för att ta ett helhetsgrepp på situationen. Fyrtio procent, närmare sju av de sjutton kvinnor som dödas varje år har vid något tillfälle polisanmält sin partner. Att dessa kvinnor får rätt bemötande och tas på allvar borde vara självklart. Att nyckelpersoner är på semester och kvinnojourens boende fullsatta när de behövs som mest är inte acceptabelt.

Våld och övergrepp mot kvinnor beskrivs av regeringen som den mest akuta jämställdhetsfrågan. Nästa steg borde då vara att utbilda även semestervikarierna. Den miljardsatsning som skett har gjort en enorm skillnad, men denna överskuggas av att minst hjälp finns att tillgå när den behövs som mest.