Hanna Wagenius, förbundsordförande CUF 

Antibiotikafrågan är på liv och död

Mot slutet av Europaparlamenstvalsrörelsen blossade den upp - antibiotikafrågan. Mest hängde den ihop med grisuppfödning, vilket inte alls är orimligt, eftersom det trots allt används en hel del antibiotika inom den branschen i stora delar av EU, men frågan är bredare än så, och handlar om mycket mer än bara djurvälfärd. Även om det förvisso är viktigt att djurhållningen runt om i unionen är så pass bra att djuren inte blir sjuka konstant, så kan vi inte blunda för att även människors hälsa hamnar i riskzonen när antibiotika används ovarsamt.

Redan idag dör fler än 25 000 personer varje år bara i EU på grund av antibiotikaresistens. I framtiden kan de bli många fler. Medicinerna används inte bara för att ta kål på sjukdomar som redan finns i din kropp, de är också nödvändiga för att man ska kunna förhindra att infektioner dödar en patient efter större kirurgiska ingrepp. Utan antibiotika kommer exempelvis organtransplantationer bli livsfarliga istället för ett hopp om ett nytt liv, och till och med cancerbehandlingarna kommer att påverkas till det sämre. Allt fler bakterier blir resistenta mot allt fler olika antibiotikum, samtidigt som inget nytt har skapats sedan 1987. Vänder inte trenden kanske nästa generation kommer att dö av sjukdomar som min kunde bota genom att äta tabletter i fjorton dagar.

Hur kunde det bli så här? Tja, antibiotikan är på många sätt ett mirakelmedel, och människan har använt den därefter. I många länder tror man att den botar förkylningar (som dock är virus, inte bakterier, och därför inte påverkas - däremot hinner ofta förkylningen läka ut under antibiotikakuren), i vissa går de att köpa över disk utan recept och i en allt för stor del av världen används den just inom jordbruket. När så är fallet handlar det ofta om så kallad bredspektrumantibiotika, och om att använda det som tillskott i foder eller till och med i gödslet.

Här behövs tveklöst globala överenskommelser som minskar användningen och ökar medvetandet om vilka risker vi står inför. Och det är bara att börja i närområdet - danska grisbönder beskrivs redan som en riskgrupp i kontakt med sjukvården, eftersom de kan bära på de resistenta bakterierna. EU behöver omedelbart vidta åtgärder som leder till minskad användning i hela unionen. Dessutom bör man förhandla med andra länder och sätta press på såväl USA som Indien och Kina i frågan. Kanske leder det till att vår mat blir lite dyrare, och till att jordbrukssektorn behöver reformeras, kanske innebär det att vi måste vara beredda att stötta sjukvården i andra länder på andra sätt, men det är ett billigt pris att betala för att kommande generationer ska slippa dö sotdöden. 

Av Hanna Wagenius 26 jun 2014 10:32