Gustav Kasselsstrand, förbundsordförande SDU 

Inför frivillig sambeskattning

Sambeskattning innebar stora fördelar för makarna och för samhället i stort, och bör därför återinföras på frivillig grund. SDU:s förbundskongress har sedan flera år tillbaka tagit ställning för ett sådant system vilket innebär att det lyfts fram som ett prioriterat förslag i förbundets arbetsmarknadspolitiska program. Av någon märklig anledning har sambeskattningen anklagats för att vara ett förslag som skulle missgynna och motarbeta kvinnors ställning på arbetsmarknaden. Ingenting kunde vara mer fel. Den frivilliga sambeskattningen skulle ge en välkommen skattelättnad till många par som redan dignar under ett alltför högt skattetryck.

Dagens system med särbeskattning leder till det orimliga att två gifta par, med gemensam ekonomi, betalar olika mycket skatt beroende på hur mycket maken eller makan tjänar. Låt oss titta på ett exempel: Ett par där båda tjänar 400 000 kronor vardera betalar tusentals kronor mindre än ett par där den ena maken tjänar 200 000 kronor och den andra maken 600 000 kronor, trots att den gemensamma inkomsten uppgår till 800 000 kronor i båda fallen. Skillnaden är flera tusenlappar varje månad. Effekten med högre skatt i det senare fallet uppkommer genom att den ena maken betalar en hög marginalskatt genom det starkt progressiva skattesystem som Sverige har. Med andra ord missgynnas par med hög inkomstspridning av dagens system. I de flesta fallen är det par där kvinnan har den lägre inkomsten.

Genom att göra systemet frivilligt kommer par som tjänar på systemet att välja att ingå i det, medan andra kan kvarstå med särbeskattning. För par med viss inkomstspridning, till exempel 200 000 respektive 400 000, skulle systemet innebära en skattelättnad om över 6 000 kronor varje år. För par med stor inkomstspridning, till exempel 200 000 respektive 600 000, handlar det om en skattelättnad på över 40 000 kronor med sambeskattning (eller om man så vill: dagens särbeskattning innebär en straffskatt på 40 000 kronor).

Med denna reform skulle 1,2 miljoner hushåll få möjlighet till skattelättnad. 4,8 miljoner hushåll skulle lämnas oberörda. 0,2 miljoner hushåll skulle missgynnas och därmed inte välja att ingå i systemet. Statens kostnad skulle bli maximalt 11,5 miljarder, att jämföra med till exempel det femte jobbskatteavdraget som kostade 12 miljarder.

Det finns flera europeiska länder som kan tjäna som goda exempel. I Tyskland har man haft ett system för frivillig sambeskattning sedan 1958 och där väljer runt hälften av alla familjer att sambeskattas. Ett liknande system i Sverige skulle inte bara vara ekonomiskt rättvist, det skulle sända ut en signal om att vårt land värnar kärnfamiljen i allmänhet och äktenskapet i synnerhet. Äktenskapet är en viktig institution i vår kultur, som tyvärr har tappat i status i alltför många år. Genom att knyta vissa förmåner exklusivt till äkta makar uppgraderas äktenskapets status.

Politisk förändring behövs på många områden, men det är sällan man behöver uppfinna hjulet på nytt för att åstadkomma det man vill uppnå. Sådant som tidigare varit verklighet i vårt samhälle, men som sedan avskaffats i tider då man drabbats av irrationell förändringsiver, visar sig till slut inte ha varit särskilt dumt ändå. Sådana förslag kan vara utmärkta att återinföra långt senare, ibland med viss nödvändig modifiering. Den frivilliga sambeskattningen är just ett sådant exempel.
 
(Alla siffror ovan kommer från Riksdagens utredningstjänst (2011).)

Av Gustav Kasselstrand 13 mar 2014 08:22